Mardrömsveckan man aldrig önskat man måste upplevt

Första veckan i maj! Ny månad. Nya tag. Nya krafter efter dubbla corona. Ny vecka. Sommarmånad. Inskolning. Uppskolning. Starta sommarvikarieveckor. Helt enkelt starta om efter det tuffa årets början med både en månads sjukskrivning i svår Delta coronaversion, och endast 3 veckor senare insjukna i omicron coronaversion. Veckorna efteråt vara totalt slut, läkarbesök pga hjärtat belastats av dubbla corona. Mitt hus blev till salu efter lång fundering. Påbörjan av renovering och kommande utbygge och bli sambo i pojkvännens lilla bortbetalade stuga 6 km från mitt hus tog fart i verklighet 😎❣️ Jag hade efter 4 kämpiga månader med och bland coronas, äntligen ordnat och skulle måndag 3.5 påbörja min första dag som heltid inom städning 🧹 🙋‍♀️😎 Jag skulle städa vara vikarie fram tills början på julimålad heltid på olika ställen, tills min första riktiga efterlängtade ledighet mellan jobb jag skulle avnjuta skulle komma. Jag har inte haft ledigt så många dagar i rad en enda sommar från jag varit 14 år ung, så för mig väntade altså något helt nytt🌟 Jag borde vara lycklig. Jag ville vara lycklig! Jag ville bara få njuta och känna lycka. Men, som jag tagit fram i senaste Youtubeavsnitt också. Direkt, direkt jag känner orden LYCKA. Vågar känna lycka eller något bra, då blir jag livrädd!!! Livrädd för att i hela mitt liv har det ALLTID betytt en olycka/händelse för mig eller någon nära mig direkt efteråt hamnar i något. Inte en gång det inte varit så! Så jag har helt enkelt en jevla respekt för ordet Lycka. Det bådar alltid något illt. Man vill inte måsta känna så men 🤷🏼‍♀️ ✔️MÅNDAG 3.5 Allt kändes verkligen så bra. Min första tidiga morgon på en helt ny månad då jag vaknade! ❣️ Som jag kämpat svårt ekonomiskt nu under hela detta år. NU påbörjade mina månader med heltidsjobb som städerska fram tills ledigt, och INGEN kunde eller skulle få ta detta av mig denna gång🙋‍♀️🙏 Jag satt ofta denna måndag bara tittade på jobbschemat. Bara tittade och försökte intala mig att NU ordnar allt sig! Jag HAR repat mig rätt bra från dubbla coronas. Jag HAR fått heltidsjobb. Jag HAR påbörjat detta nu!😎 Ingen kan ta detta ifrån mig nu. Ingen! Jobbdagen gick bra och för varje timme kände jag verkligen styrka att både få klara av städning efter allt man varit med om i livet. Hjärtinfarkt, dubbla coronas. Jag lever och jag jobbar 🌟😎🧹 En nära släkting till familjen var även på måndagkväll oväntat med om en riktigt eländig olycka. Han föll riktigt ordentligt på villan från en stege högt ifrån. Föll med huvudet före i marken. Blev medvetslös, fick åka med ambulans till sjukhus sys i ansikt, öga, läppar,hade brutna revben och bruten arm/axel. Men överlevde mirakulöst utan inre blödningar. Mamma var jätteorolig och det var vi alla. Han klarade sig och lever men är mycket mörbultad. ✔️ TISDAG 4,5  Jag vaknade senare efter en lång dags jobb på måndan. Kollade igen jobblistor och var så stolt att få kryxa av en hel dag (måndag) att den var jobbad 🙃 Nu väntade ett kvällsskifte tisdakväld och jag startade runt en 12 tiden norrut. Kvällen gick bra, jag jobbade och en 21 tiden anlände jag hemåt och min pojkvän hade överraskat mig med en glutenfri subway, med mycket sallad, olja, kyckling och grönsaker. Samt mineralvatten för att jag klarat/klarar och startat upp heltidsjobb nu efter allt. Jag kände verkligen belöning och fick kryxa av ännu en dags jobb, jag klarade det 🙃 Jag åt subway , tittade på Benjamins och njöt så gott man vågade (eftersom somsagt jag är van något brukar hända då jag vågar må bra). Jag tittade IGEN på jobblistan och var så nöjd bara tänkte ingen skall få ifrån mig denna vår och sommar, jag är igång nu😎 Sista tuggan på subwayn önskade jag endå hade blivit mera speciell och ihågkommen, eftersom nästa gång jag åt mat blev lördageftermiddag. Säsongsavslutning av Benjamins och jag skulle faktist gå sova lite tidigare, för jag och mor skulle ha morgonmålet förrän jag startade mot kvällsskifte igen onsdag en 12 tiden. Plötsligt fick jag sådan smärta i magen! Sådan smärta! Tänkte jaha, subway kanske tog på. Eller jag åt för hastigt. 🤣🤷🏼‍♀️ Klart det skall komma någonting direkt jag kände lycka😎🤣Men smärtona blev verkligen värre! Och värre. Och värre! Dom for som på sidorna och även på ryggen nu också. Bara från ingenstans🤣🤷🏼‍♀️Jag försökte nog gå sova tänkte ja nog är detta typiskt. Ordet lycka/njuta. Våga aldrig tänka detta jag straffas direkt!🤣Smärtona blev tillsist så vilda att jag, som verkligen inte klagar på första bästa, fick panik och sa åt pojkvännen en 00:30 tiden att jag hamnarnog fan anammar köra via akuten jag nu kolla vad aom händer. Det är inte vanlig magknip!Han suckade (förståeligt) var trött och sade typ men nä skall detbörja nu igen🤣🤷🏼‍♀️ Direkt någonting igen. Jag hade precis samma känsla!! Aldrig en lugn stund.Jag startade motvilligt mot sjukhuset mot akuten en 01:00 tiden och gick med sådana smärtor att jag tänkte spy. Fram till akuten, luckan och min tur kom att få gå in.En man (jag skriver ut könet nu) tog emot mig i luckan och jag förklarade hur jag kände.Jag började även svettas nu och skakade totalt jag hade så sjukt!Han frågade på en skala 1/10 hur sjukt jag har.Jag tittade på honom sade: 10/10.Han vände sig tittade på mig. Och påbörjade en lååång mening: Nej, 10/10 kan du aldrig ha! Vet du, skulle du ha smärta 10/10 nu skulle du aldrig kunna sitta här. Du skulle inte kunnat gå hit. Prata med mig… En hel ramsa till MIG om hur MIN smärta borde kännas?! I sådana här situationer är man så svag själv, men jag tittade på honom starkt sade: Hördu. JAG vet hur jag känner, och JAG känner 10/10!!! Ingen kan komma till mig påstå utifrån hur jag bode känna. Varför ens fråga mig då????Han mumlade något, skrev på datan typ att: Nå jag skriver hit 10/10 nudå fastän det inte kan stämma.Så fick ett armband, så fick jag gå till övervakningsrummet som vanligt. Jag börjar bli van med det utrymmet🙋‍♀️Jag fick en säng och jag fick nästan direkt en läkare som kom tittade med ultraljud och han såg gallsten. Han tryckte även på magen och jag ropade hårt. Han sade han också tyckte det lät precis som gallsten/gallbesvär då jag förklarade. Så jag fick ligga där med dropp och få i mig medicin 2 mg ur en påse under natten i hopp om att smärtona blev bättre.Dom blev egentligen inte bättre, men läkaren sade också det kan ta en par timmar förrän det verkar ordentligt. Så mot morgon utan att sovit någonting alls, fick jag åka hem igen. I hopp om allt var bra🙋‍♀️😎🙏 ✔️ ONSDAG 5.5:Jag var vaken ända tills en 06:30 tiden. Smärtorna var obegripliga!! Jag kunde varken sitta, ligga eller stå. Jag gick på i huset och svettades och kämpade och tänkte medicin tar nog på snart!! Det måste. Jag har ju kollat upp mig fått hjälp! Och hade ingen feber alls. Skulle jag få feber måste jag in direkt.Så blev smärtorna somsagt mildare efter en 06:30 och jag fick äntligen somnat ca en timme tills jag skulle upp fixa morgonmål till jag och mamma. Jag brukar skicka säga om ngt händer, men nu var jag hemma igen så jag ville inte jaga upp henne i onödan efter allt med släktingens hemska händelse i måndaskväll. Jag skulle stiga upp påbörja frukostfix. Men jag var inte som vanligt!! Jag skickade då även åt mor jag varit natten på akuten men hemmavid. Och att vi tar morgonmålet 🙋‍♀️ Jag hade ju fått hjälp och medicin så…🤷🏼‍♀️Vi försökte påbörja vanligt morgonmål men jag var nog inte normal!! Jag bara låg. Somnade och var totalt slut. Smärtan hade farit till ett och samma ställe på höger sida under revbenen nu, mera som en träningsvärk typ. Den molade och på.Mamma fick ordagrant sköta sig själv🤣🙈 Hon plockade fram allt, kokte kaffe, åt själv. Jag mådde även illa. Men vi båda sag klart det tar på att haft gallstensanfall, fått medicin och legat osove än en hel natt på sjukhuset!! Så jag valde att meddela jag är hemma fr jobbet idag och skulle vila ut.Jag vaknade en 14:30 tiden med sådan värk igen i magen och var helt slut och svettig. Feber visade plötsligt över 38 grader.Jag tittade ut. Fåglarna kvittrade och solen sken. Mitt på dan. Och här låg jag, och visste vad jag var tvungen till: Åka till akuten.Känslan! Den känslan just då. Altså jag ville gråta och skrika.Mamma kom med mig till akuten och jag tog med mig extra powerbank å medicin fallOM dagen blir lång… Jag suckade skämtade lite sag jag hamnar väl in nu på obestämd tid, är plötsligt allvarligt sjuk och hamnar på någon operation och tvingas avbruta jobbet jag nu tar igen efter corona🤣🤷🏼‍♀️ Pojkvännen satt timtal med mig på plats väntade på att jag skulle få komma hem Dagen blev lång!!!Blodprov. Ekg. Ultraljud. Feber. Dropp. Läkare. Altså hur många personer jag träffade där och då under dessa 11 timmar på akuten, minns jag en ens. Men jag fick mera dropp för gallstensproblem och kl 23 var sista droppen klar.Jag hade pojkvän att komma dit med medicin och mat till mig, men hann aldrig äta något förrän jag skulle in till läkare. Där sade så även läkaren att hon vill ha här mig över natten pga alla värden stiger. Jag har någon infektion i mig. Att jag får säng och avdelning och jag kan förebreda mig på en eventuell galloperation tidigt torsdagmorgon.Altså VAD?! Vad händer… Jag bara satt stirrade och tårarna kom. Vad fan händer??!Jag krävde att få åka hem mellan. Jag hade suttit där varit osovd hela natten före. Oäten. Oduschad. Jag skulle ju i mitt jobb!!? Pojkvännen satt med nycklarna väntade få åka hem med mig få gå sova.Jag fick motvilligt åka hem en par timmar, med armbandet på vara inskrive och kanyl färdigt ipockad i höger arm. Och vara på plats igen kl 07:00 senast nästa morgon. Förbereda för operation.Det är längesen hela världen rasar sådär på en gång, man hinner inte med. Man fattar 0. Man vet ingenting. Är jag sjuk nu?! Men jag måsta ta till det inre lugnet. Jag sov som en stock på rygg pga kanylen i armen inte skulle lossna.  ✔️ TORSDAG 6.5: Torsdagmorgon hemma före avfärd till sjukhuset kl 06:30. Jag var helt tom. Skrämd. Chockad. Jag vaknade till och med förrän klockan tidigt. Jag hade sovit djupt! Jag var SÅ rädd. Så chockad. Så orolig. Så skrämd, jag visste ingenting vad det är frågan om. Vad som skulle hända. När får jag komma hem igen??? Var den värsta tanken. Har jag cancer? Kom även upp starkt.Pojkvännen körde mig tillbaks till sjukhuset till kl 07:00. Han väntade där med mig en lång stund förrän han for iväg till sitt jobb.Jag var beredd på operation. Men då blev det istället massor med blodprov först igen. Dropp fortsatte, eftersom jag inte skulle äta någonting alls fallOM operation kom på. Jag hade nu varit oäten och odrucken ifrån tisdagkväll.Jag blev så svag. Hög feber. Magen smärtade. Hungrig. Törstig. Tvingades ta alla mediciner på tom mage. Ja- det kändes som helvetet på jorden straffade mig. Och detta var ändå bara början. Det blev verkligen turbulenta timmar. Från och till. Operation? Eller ej? Vad händer?  Jag låg i en tillfällig säng på samma ställe var jag låg natten till onsdag. Jag fick dropp i massor och vad jag förstod blev mitt läge dåligare eftersom alla blodvärden och crp bara steg. Även febern. Jag var totalt slut av allt. Av all oro och ovisshet. Hungrig, törstig. Ingen kunde säga något. Ingen visste något. Jag tänkte verkligen där och då: Är detta helvetet på jorden för mig nu? Här och nu? Dock INTE läkarna och sköterskorna, dom ger jag verkligen toppen beröm för bra service och ett stort plus till alla de aköterskor som privat kom pratade med mig då jag var så skrämd och rädd. Men situation! Altså HUR hamnade jag här. HUR kan detta hända mig?! Jag var hemma kollade Benjamins i tisdagkväll… En läkare kom sade till mig att tyvärr ökar alla värden dåligt, dom gissar på någon infektion. Men att gallblåsan såg hel/ok ut så nu kommer dom börja utreda vad annat jag kan ha. Någonting gör att alla värden och jag är så sjuk. Gallsten hade jag men det måste uppstått något mer… Ingen operation förrän svar på vad jag har görs. Så nya ultraljud skall göras strax. Jag förberedde mig för all ny information och ordet cancer bara steg i mitt huvud. Vi har vad vi har i vår släkt. Min egen mamma var lika gammal/ung som mig då hon opererade bort en elakartad tumör. Vi begravde förra månaden vår nära släkting Maria som dog i cancer 40 +. Och det allra värsta.  Sjuksköterskan kom tillbaks till sängen sade nej nu blir det inte ultaljud, nu blir det skiktröntgen. En toppen maskin som visar ALLT innuti magen. Första jag sag var: Är det cancer? Har jag cancer? Dom svarade dom inte vill tro det, jag är ju så ung. Vi hoppas på en infektion av något slag men något är det och det kan inte uteslutas cancer tyvärr. Min värld tänkte rasa samman just då.  Samtidigt, på minuterna, hade meddelandet kommit till mor om att min jämngamla släkting i Örebro, född 85, just somnat in i cancer då. Hon hade senaste året fått cancer bara sådär, och nu gick hon vidare. Jag vet inte egentligen hur mycket en människa psykiskt skall klara samtidigt på en och samma gång. Jag skulle altså nu föras i rullstol iväg till skiktröntgen. En apparat var jag förs in och får via kanyl en het vätska i min kropp. Det kan göra ont då det förs in, och kommer kännas brennhett. Och som att jag kissat på mig. Men det är okej. Testet gjordes och jag bara kände hel mitt liv där och då skulle ta slut. Att dom skulle hitta cancer.   Jag är alltid röd, albino. Men jestas illröda öron, ögon och ansikte fick jag av den heta vätskan! Det var otäckt men jag överlevde även detta. Jag rullades iväg tillbax i rullstol till sängen och skulle nu vänta på besked i ca 30 min. Vad det än är, kommer iallafall ett svar att fås. Jag förberedde mig åt familj och pojkvän på jag tror jag har cancer. Jag var nästan säker.Två timmar gick och inga svar kom. En läkare akulle ge mig svaren och jag var 99,9% föreberedd på att det var cancer och dom måste fundera hur dom skall säga det till mig.Jag väntade denna tid som i något moln. Man var totalt borta från verkligheten. Läkaren kom. Och jag minns hela jag stannade upp. Höll andan.Han hade fart å på och sade direkt: Du har ett hål och en kraftig inflammation på gallblåsan. Därav alla värden. Det är akut situation och det är så inflammerat att det måste opereras direkt eller senast imorgonbitti. Med full nedsövning. Finns inget annat val nu. Ultraljudet ovanifrån hade inte visat felet på gallan. Först skiktröntgen visade från annan vinkel. Men jag hade INTE cancer!!🌟😭😭🙏🙏🙏Igen for allt genom mig. Glad? Ledsen? Lättad? Orolig? Rädd? Nöjd? Ingen cancer. Jag hade inte cancer! Men nu är jag plötsligt akut sjuk med svår inflammation och sprucken gallblåsa. Nu skall jag nersövas!! Kommer hjärtat klara detta? Kommer jag överleva detta? Kommer jag få se mamma, familj och pojkvän igen? Altså tankarna dom snurrade.Jag skulle opereras akut ca kl 19 samma kväll. Senast nästa morgon. Fortsätta vara oäten och odrucken.Kl 13:30 kom meddelandet att NU slipper jag redan på operation, det blev ledigt! 🙋‍♀️ Jag var redan så slut så tänkte vi kör på nu bara. Jag kläddes om, klar och fick medicin inför operation. väntade. Väntade. Och väntade..Kl 16 kom meddelandet att en annan akut tagits in före, jag är nästa. Så ca kl 19. Jag väntade… väntade… och väntade.Klockan 20 på torsdagkväll var jag ännu på avdelning iklädd operation, och hela jag började skaka totalt. Jag hade altså inte ätit eller druckit från tisdagkväll mitt böand allt detta, så då fick jag mängder med sockerdropp och vanligt dropp. Hela jag börja tyna bort.Kl 21 kom dom in gjorde mig klar igen, sade NU är det dax. Jag väntade… väntade och väntade… Kl 23 kom sköterskan sade dom avslutat för ikväll, jag är första på kö imogonbitti. Antibiotika tills dess.  Jag torsdagkväll i väntan på operation Jag fick order om att försöka sova, förbereda mig på fredagmorgon och jag fick nu mitt första vatten- och saftglas att dricka!! Oj så ofattbart gott det kändes.  ✔️ FREDAG 7.5:Jag vaknade en 07:00 tiden och sköterskan kom in kollade hur jag och rumskaverin mådde. Och hon sade tyvärr ingen info ännu om operation men det blir under dagen… Jag blrjade skratta sade jag väntar och väntar, jag har nu hört detta i snart två dygn🤣🤷🏼‍♀️ Så kom en läkare med elever in visade runt alla patienter, inte direkt det man skulle orkat med… När dom stod såg på mig pratade om min galla, så störtade sjuksköterskan in sade: NU blir det operation! Snabba ryck för NU ringde dom.Allt gick så fort. Skulle jag klara detta? Skulle jag överleva? Skulle jag få fortsätta livet igen? Var detta sista minuterna i mitt liv på riktigt? Jag var så hjälplös och ändå i fullt ansvar av andra man måste lita på.🙏Man rullades iväg i sängen till operation. Äntligen ändå!! 🙏 Och det jag mindes var en sjukskötare som sade hon tyckte Mattsson lät kungligt 👑 😎Operation gick mycket bra. Känslan går ej att beskriva minuternaan ligger där. Blir fastapänd i en sits liggandes. Obekvämt var det🤣🤷🏼‍♀️ Kanyler läggs in åså sade jag: snälla se till att jag får vakna upp igen. Så somnade jag 🙃 Efter en par timmars tid hade jag vaknat🤣🤷🏼‍♀️🙈 Själv har jag inget minne ordentligt men första jag hade dom måste göra från uppvakningen var att få kontakta familj och pojkvän att jag lever! 🌟 Jag har nog varit elädig, vild och bara skrattat🤣😎 Jag är 99 på jag fick något lugnande där sedan för jag avingade mig ur sängen iväg på wc utan smärtor (nyopererad)🤣🙈 och sedan hade jag sovit i många timmar förrän jag fick åka iväg till avdelning igen 😎 Fredagkväll var jag trött!! Och ännu utan mat. Pojkvän kom hälsade på mig och jag var ännu ovanligt pigg, glad och bara flinade🤣 Dock var man väl ännu även i chock efter allt, huvudet hade inte alls hunnit med någonting. Jag var som egentligen kvar hemma i soffan tisdagkväll åt en subway… 🤷🏼‍♀️ ✔️ LÖRDAG:Jag vaknade tidigt på avdelningen och hade sovt dåligt. Jag var sjuk, sjuk i såren, lätt illamående, sådan smärta i högra axeln. Pulsen var lite låg men ok. Totslt slut. Men endå lättad. Jag skulle få åka hem idag OM någon fanns vis min sida hemmavid och alla värden och feber var borta.  Det allra bästa av allt: Jag fick ÄTA! För första gången från tisdagkväll. Jag fick äta försiktigt morgonmål och lunch! Altså oj. Jag orkade knappt äta någonting men jag var endå så hungrig. Jag har aldrig förut i livet varit utan mat och vatten så många dygn, och därtill samtidigt haft hög feber, genomgått akut ooeration och allt annat. Man får nog säga att man är stark 😎🙋‍♀️🙏🌟 Speciellt mitt lilla 40% pumpande 💓 som valde att orka dessa eländiga dygn och fortsätta att slå och låta mig få uppleva nästa dag 🙋‍♀️🌹 Jag fick komma hem på lördagdag, och allt precis ALLT var bara som en overklig mardröm!! Jag bara satt timmar stirrade och försökte börja ta in precis allt, lite i taget. Jag vet aldrig om jag kommer ta in allt till 100%. ✔️SÖNDAG:  Får vakna hemma🙏 Men sovit så dåligt. Sjuk i såren. Svag. Vinglig. Yr. Illamående och slut. Även panik och ångest efter allt helvete börjar tära. Tanken på allt man genomgått senaste dygnen. Men allt ser hittills bra ut. Jag får iallafall vara hemmavid.  Paniken över sjukskrivning och pengarna blir ett ultimatum värre förstås. Det är eländigt! Men allt måste ordna sig även denna gång. Det måste. Det fås börjas på med Kela, social och allt annat nästa vecka.  En dag jag märkte humöret inte var det bästa. Jag kände mig uppgiven, orkeslös och tänker varför allt skall hända mig hela tiden.  ✔️ MÅNDAG 9.5 framåt: Vaknade med enorm värk och skulle iväg till hvc på första kontroll med blodprov, hjärtat och såren. Jag kände mig så uppgiven, verkligen som ett paket. ♿️  Allt går framåt, men NU börjar först fas 2 med precis allt. Såren skall läka. Man skall orka. Kämpa med framsteg. Börja på med alla kontroller. Börja från 0 någonstans med pengar/inkomst. Idag var det nog pojkvännen som fick upp mitt humör. Bara att finnas där, vara där. Kuska mig. Bjuda mig på lunch. Få mig att känna mig älskad och att det finns hopp. Dagen gick ändå bra och jag blev ledsen över att hjärtsvikten, som redan varit mycket hög över 800, nu visade 1538. Det tog så på mitt mående och humör. Men hjärtskötaren sade lugnsde mig att det hoppningsvis och troligtvis 99% är pga alla enorma dropp och vätskor jag tvingats få i mig senaste vecka. Många brukar få höga värden då. Så nu får jag även dagligen kolla hjärtat, puls, vikt och blodtryck. I hopp om att allt går åt rätt håll där också😎🙋‍♀️ Annars läker såren fint. Jag är piggare idag och man börjar ta in allt som hänt lite varje dag. Men det är en lång väg kvar tills allt är läkt. Jag hoppas vara i jobb efter 2,5 veckor igen🙋‍♀️ Vanligtvis är det 1 vecka sjukskrivning men då min blåsa både var sprucken samt inflammerad blev det längre, plus allt med mitt hjärta därtill.  Jag börjar iallafall se framemot en vanlig vardag med jobb, städjobb, alla samarbeten som väntar, fotogrsferingar, klädmodelljobb och youtube. I nästa youtubeavsnitt kommer jag att visa och berätta mycket mera om denna vecka blandannat. Skönt att illamåendet, yrseln börjar avta mer och mer. Som röntgenskötaren på vcs som kände igen mig från Youtube sade, kanske vi satsar på att detta nu får vara årets sista tredje gången gillt händelse?🤣😎 Jag sa oj ja tack gärna, och jag lovade nämna detta i kommande Youtube också 🤣🙏💓 TACK till alla inblandade. All fin personal på vcs och hvc. Alla duktiga studerande där, ni var verkligen i rätt branch stort eloge 🌟🌹  Samt ris till Dig som tog emot mig i akuten tisdasnatt.. Du har så fel jobbposition, tyvärr. Hoppas du lär dig av dina misstag och du kunde ha äventyrat massor med mitt liv om jag inte hade stått på mig, utan till och med hade skämts så pass och åkt hem kunnat gå riktigt illa pga akuten sade jag inte var så sjuk. Man vill inte ens tänka. Och man vill inte någon annan skall hamna ut för sådana personer.  Och jag är så ofattbart ledsen att min/vår släkting inte klarade kampen mot cancern, endast 36 år ung. Livet är så orättvist. Tänker på henne, på hela situation. På alla anhöriga. På hennes make, hennes lilla son, samt på släkten vår i Sverige som tvingas genomlida detta. All styrka till er alla anhöriga 🌹💓  // Mojan