Blir man en egoist?

Hello. Bilden tror jag nog inte har med mej att göra, eller på sett och vis då det har om mina tankar nu i natt. Tanken är den…. Jag hörde nyss. Men vet inte om det är sant. Men är det så, att ju mer man är ensam, ofrivilligt, ju större blir man som egoist som person? Att man typ får det svårare att glädjas över någon annan och någon annans framgångar och kärlek och sånt? - men nu menar jag, kärlek är väl ”shit-the-same” då jag har kärlek i mitt liv, men när det gäller framgång med typ personer som typ barn/ barnbarn eller partner. Det är en jobbig fråga och känsla för mej för jag aldrig kommer få känna det. Därav också undrar jag om det kanske är därför man blir mer oh mer ego för man inte vet hur man är social så som många andra människor kan vara och är, och att ofrivillig ensamhet kan bidra till att man inte har fått lära sej, eller fått känna, den gemenskap och umgänge och därav få svårt att veta och känna hur det ska kännas med att känma glädje åt andras lycka och framgång. Kan det vara så? det känns som att det skulle kunnat vara så. Men jag vet inte…. Det var bara något jag började fundera på: Hörs snart // Monikk