Personer i min ålder

Hej hej igen. Värst vad man tänker nuförtiden. Jag jämför mej med andra, det gör jag, men det är för jag inte alltid känner mej så jäkla normal som alla andra i min omgivning eller bland de andra bekanta. - jag menar: folk skaffar hus. De bjuder in vänner, och de tycker om inredningen, de tycker om hur de förändras och bjuder på mat och ska alltid göra sej till. - andra skaffar barn och ”leker vuxna” , mer än va de egentligen är. Andra får barnbarn och klagar att de inte träffas så mycket även om de ses nästan varje vecka eller liknande. De glömmer bort sina vänner bara för att följa en unges, eller flera ungarna utveckling? Menar: det är ju inte deras barn? Det är ju deras barn som ska ta hand om sina egna barn och inte hålla på att åka till sina föräldrar för att få avlastning nästan flera gånger i veckan? Eller att de åker till sina barn för barnbarnen och avlasta där? - nä, lite väl överdrivet tycker jag…. men de flesta har ju också jobb med fast anställning, bra inkomst, kan skaffa hus, bil, pool och i den vevan få vänner eller alt även fler vänner i samma ålder, bli bjudna på middag av varandra med mer. jag gnäller i detta inlägg för jag är så trött på min egna situation med ensamhet, utan partner, utan vänner… eller vänner har jag men inte i den utsträckning som man önskar och vill, om t ex nån vill följa med och resa, eller någon som vill komma över på middag, eller någon som uppskattar en och inte känner att jag duger ”bara ibland”….Aja. Nu ska jag sluta gnälla. Jag ska försöka blogga lite på bussen imorgon till båten.