En timme i taget

Har du en dröm? Som aldrig slår in? Jag känner igen mig. Jag väljer att lämna den för den blir ändå aldrig min.  Jag hade allt, en stor familj. En helt fantastisk sådan. Men allt slogs i sönder. Det smulades i sönder. Varje gång jag tänker på det så gör det ont. Jag saknar det. Alltihopa, skratten, kaoset, planeringen, stressen, aktiviteter, matlagning, stora tvätt berg och tider att passa hit och dit.  Min dröm var allt det där. Familjelivet. En vardag med allt vad det innebär. Jag hade kunnat ha allt det där kvar. Om vissa inte hade valt att förstöra och velat hjälpa till i stället för att stjälpa.  Nu måste jag gå vidare, ensam. Inga stora tvätthögar, inget kaos, bara mig själv. Vissa kanske tänker att det måste vara en dröm att få bli själv. Men det är det inte.  Visst, jag kan göra vad jag vill, när jag vill. Men jag är inte skapt för det. Jag är skapt att ha många bollar i luften. Få känna mig delaktig och skapa något. Visst, jag har min kära katt, men det är låååångt ifrån samma sak.  De säger, lämna det bakom dig. Glöm det som varit och blicka framåt. Tro mig, när varit med om att ha det vackraste man kan ha så är det inte bara att glömma eller att lägga det bakom sig sådär. Speciellt inte när en människa förstörde hela mitt. Precis alltihopa.  Jag förundras över hur en människa kan göra en annan så illa. Vem har den rätten att sabotera ett helt liv?  Jag har haft några riktigt tuffa dagar, med många mörka tankar. Jag har kommit fram till ett beslut. Ett beslut jag måste försöka hålla mig till. Att ta avstånd, att inte gå tillbaka till det som bara skadar mig istället för att hjälpa mig.  Det gör ont det också. Är så förbannat trött på att allt ska göra ont hela tiden. Men jag måste göra det om jag ska ha en chans till att överleva.  Jag är en människa med känslor, alldeles för många känslor. Men jag måste överleva. Jag är också värdig en chans att ha en ljus framtid. Även om den där framtiden inte syns, känns just nu. Så kommer den förhoppningsvis att komma.  Där jag får lov att skratta igen, le, vara sprallig. Vara en frisk fläkt som jag var förr. Jag kanske kan hitta tillbaka till den personen igen. Men jag behöver tid. Mycket tid för att någonsin kunna läka igen. En dag i taget. En timme i taget snarare…