partner in crime

Idag måste dagens inlägg handla om min bästa vän. Jag måste hedra honom. Jag är lyckligt lottad som får ha en sådan fin vän. Tänk dig att du kan ringa en människa och knappt behöva berätta något och den personen ändå vet allt om det man vill prata om. En sån vän har jag.  Han vet allt om mig, alla mina diagnoser, hela mitt bagage, mina funderingar i livet, mitt destruktiva. Och lik förbannat finns han där. Trots allt det negativa med mig, så finns han där. Han känner mig bättre än någon annan. Oftast vet han mer om mig själv än vad jag vet. Vilket både är läskigt och väldigt skönt.  För ibland behöver jag inte tänka, han fixar det åt mig. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom i mitt liv. Är så glad, så tacksam för att ha en sådan nära vän som han. Lika mycket som han finns där för mig i ur och skur, finns jag där för honom. Vi finns där för varandra, som ett gammalt gift par.  Det finns ingen, ingenting som kan skiljas oss åt. Kan man inte ta att ens bästa vän är utav det motsatta könet. Då får det vara. Tack och hej. Jag kommer aldrig att välja bort min vän. No way. Finns inte på kartan, Hell no. Vi är partners in crime. Så enkelt är det.  Med det vill jag säga är att jag älskar honom av hela mitt hjärta. På riktigt. Finns ingenting jag inte skulle göra för honom❤️