DET KÄNNS SÅHÄR IDAG (DET KÄNNS SÅDÄR IDAG)

Mamma ringde mig strax innan 11Jag låg kvar i sängen och hade legat där sedan tidig morgonHade inte morsan ringt och halvt tvingat ut mig så hade jag nog legat kvar där hela dagenDen senaste tiden så hade så mycket hänt att jag nog behövde att inget händeProblemet var bara att jag alltid fick ångest av när inget händeVilket gjorde att jag nästan alltid var ockuperad med saker att göraDet var lite som ett sätt att undvika att kännaJag var så rädd för att det inte skulle gå överom jag väl började känna något jag inte villeMamma sa att det var okej att vissa dagar var lågaProblemet var väl bara att det sällan fanns något mellantingNär en dag var dålig, så var den dålig på riktigtSå hade det alltid varit, höga toppar och låga dalarÄven om det knappt hände längre, så hände det iblandoch då blev jag alltid lika rädd eftersom jag inte vissteom jag skulle ta mig ur det, eller fastna och vilja döInnan man dömer mig så vill jag sägaatt jag är medveten om hur dramatiskt det måste låtaAtt inte kunna avgränsa eller alltid hantera en känslaÄndå gjorde jag det så mycket bättre än vad jag tidigare kunnatEn dålig dagvar inte bara en dålig dagInte när man varit djupt deprimerad i över ett decennier och lite tillDet var nästan halva mitt livEn dålig dagvar inte hoppet om att det imorgon skulle bli bättreäven om det var allt man ville haEn dålig dagvar inte allena en avskild händelsesom man med öppna armar kunde ta emot och accepteraEn dålig dagvar tankarsom man inte fick tänkamen tänkte ändåEn dålig dagvar en omöjlighetatt se någon meningi någonting allsSå man slutade ätaslutade duschaslutade gå utbara låg däroch stirrade in i väggensamtidigt som den stirrade tillbakaEn dålig dagvar också vetskapen omvad man hade behövt göraför att bryta känslanMen inte kunde förmå sigtill att faktiskt göra detEn dålig dagvar definitionenav funktionsnedsättningi en diagnos som folk kallar försuperkraftVart var den?SuperkraftenJag kände den inteJag kände ingentingoch jag kunde inte riktigt förklaraför någon som inte riktigt förstodatt en dålig dag, inte bara var en dålig dagEn dålig dagvar att övertyga hjärnanom att inte gå på impulsensom man så starkt kändesom i mer än halva livetsagt åt en att man alltidbara kunde ta livet av sigom det blev för mycketSå en dålig dagvar inte isolerat bara en dålig dagEn dålig dag var en ständig paniköver att inte vetaom det skulle gå över imorgoneller om det skulle ta mitt livSå på något sättså tror jag aldrig riktigtatt man kan säga att man är friskförklaradeom man en gång haft en svår depressionPrecis som att man aldrig blir friskfrån en ätstörning, cancer eller alkoholismMan bär den alltid med sigden formar alla val man görKnepet var baraatt inte låta den ta överSamtidigt som man ocksåvar tvungen att erkänna denDäremellanså skulle man levaTacksam överatt inte vara i det värstaMedveten omatt man aldrig riktigtnågonsin blev densammanär det värsta väl var överJag bär den som en del av migsorgen över alla år som barahandlade om att överlevaen dålig dagOch hur jag spenderadeså många årmed att intala mig självatt det skulle bli bättre imorgonImorgon kom 13 år senareÄrren på min kropppåminde mig omväntanKära mormorIdag hade jagen dålig dagden varade i ungefär 12 timmarsen vände detJag gjorde allt jag kundeför att inte haen dålig dagMen den blev dålig ändåinutiUtanpåhände livetoch allt var fintoch jag ville leva det!Jag ville leva det så gärnaI slutet av dagenså fick man bara hoppas påatt en dålig dagskulle begränsas till justen dålig dagMen varje gångjag hade en sådanså undrade jagom det skullebli bättre imorgoneller ta ytterligare 13 årav mitt livJag ville inte leva såDet fanns ingetjag var lika rädd försom att bli sjuk igenJag hade inte klarat detSå kära Gudoch mormor medkan ni snälla se tillatt en dålig dagkunde normaliserasså att jag slappkänna så starktoch sörja så stortJag hade mått så otroligt braså länge nuoch jag ville gärnafortsätta med detDet var inte svårare än såSå kära ni,kan ni barahålla mig friskSå ska jag göra mitt bästamed att ta igen de tretton årsom jag bara velat döFör en gångs skullså var jag så himla livsbenägenoch jag ville så gärnafortsätta känna detJag var här för jag villeJag var här för att jag intedött änSå låt miglevaJag ville så gärnafortsätta