FRAMÅT

Allt det vackraskulle komma till migutan att jag behövde letaTy alla soluppgångarväntade på att jag skulle se demMedan jag väntadepå att män skulle ge mig samma kärleksom jag gav demSå väntade världen påatt jag skulle se denOch världen stodi all sin praktGenom regn och genom solskenfanns den därDen bar migGjorde mig till världens lyckligasteLät mig bada i hennes vattenoch dansa på hennes ängarOch varje kvällundrade honnär jag skulle se henneOch allt hon ville ge migAllt som fanns i henneMedan jag väntadepå ett smsfrån en mansom aldrig komSatte världen eld på sig självoch lät månen lysa genom mörkretbara ifall jag skulle vilja se henne istället Dårar är desom sörjer de små tingså pass mycketatt det går miste om det storaDårar var jagsom väntade på honomNär världen varje dagi tystnad önskadeatt jag skullese henne iställetMed allt som var rakt framför mig