TILLS MITT HJÄRTA GICK ITU OCH SEN LITE TILL

Tvåsamhetoch jag undrarvad han skulle ha mig tillom jag inte kundege min kropptill honomUndradevad det fanns kvaratt förälska sig i då//Och alla ordfrån alla mänfastnar under hudenoch jag får inte bort deså varje gången man blir kärkänner jag mig barautbytbarSå jag gör migtill en horaför att slippabli kallad för detOch undrar gång på gångvarför jag inte blir seddsom något annat//Vid frukostbordet i Italienkommer det fram att han sagt på fyllanatt han bara var med mig,för att liggaOch jag försökerslå bort känslanav att varaden utbytbara horanMen låter detsmutsa ner migOrkade inteslåss längreSå jag svalde detoch bar det likt en kronaTy det varbara en av alla sakermän använt mig tillIbland var det svårtatt vara en naturkraftnär allt man gjordevar att svälja tårarnaoch sekund efter sekundintala sig självatt han inte var värd det//När Bella rör vid migkände hon sorgDärifrånskulle jag blommadärifrånskulle jag älskaVi gjorde det bästa vi kundemed det förutsättningar vi hade dåOch jag älskadetills mitt hjärta gick sönderSen älskade jag lite till