VÅREN (KOM TILL MIG OCKSÅ)

En man i samma ålder som min pappa frågar mig vad jag tyckte om filmenJag vänder mig lite chockartat om och lerDet var inte ofta någon numera sökte efter min uppmärksamhetJag säger att jag är tagen, han svarar att allt känns för omtumlande för att förklara i ordHan ler och jag ler tillbaka och jag tyckte om det"Jag tror han flirtade med mig?"säger jag till Kenny och Lovisa efter att vi blivit ensamma"Nä han var bara en filmnörd"avfärdar Kenny det helaHjärtat i handen men ingen vill ha detDet var okejHan var bara filmintresseradInte Märta-intresseradJag hade ångestBenzo-röka på-ångestFly-ångestOch jag tänkte på digDu slog till mig likt ett återfall på en isvit gata i gamla stanJag hade alltid gillat ditt barndomshem såhär årsKanske för att man såg vintergatan så tydligt därDet kändes som jag kunde andasDet kändes som jag dränkte mig själv i tårarsamtidigtnär jag tänkte på detTar upp mobilen och skriver en anteckning11 januari 2022, 20:26Säg att du kände det ocksåLjudet av att höra dig låsa upp dörrenför att sen kliva in och halvt skrika på den bredaste småländskan"Jasså?"likt ett kodord om att det var hyss på g och jag gömde mig under täcket varje gångOch fnittrade likt någon som känt fjärilar i magen för första gångenÄven fyra år senare, så kändes du likadantOch jag skulle dra täcket över huvudetoch fnittra fastän att jag försökte hålla tystSen skulle du kommaMed din kalla kropp vars kläder luktade utomhusSen skulle du pussa miglikt vi aldrig gjort något annat Likt en självklarhetOch jag skulle frågahur din dag hade variteftersom jag ville vetaOch sen skulle du berättaoch jag skulle lyssnaLikt någon som hör musik för första gångeneftersom det var så du kändesJag undrade om det var lätt för digatt gå vidareOm någon 50-årig kvinna på en biovar det bästa du fickEller om du hade något merkanske något störreän det vi hadeJag ville inte vetaVille inte tänka på detville inte tänka på digGjorde det ändåUndrar om du någonsin kände såhärOm du då löste det med en splif på ballenSouth park i bakgrunden medan du bredde ut dig i din fruktansvärt slitna soffa(som jag försökt rädda med både den ena och den andra filten och typ 10 kuddar)Undrar om du tänkte på mig iblandEller om jag var förbiDu var knappast kändför att ältaDet hade aldrig varit din grejJag önskar det var så för mig ocksåTänker tillbakapå brevet jag skrev digsom jag lämnade på köksbänkenSå den dagen du hittar någonsom du vill göra till din prio ettsom får fjärilarna att flyga,göra volter i magen,då ska du vetaatt det var såjag kändeinför digHan var min the one som Taylor Swift skrev låtar omJag hoppades att han var över miglikt en vinter till slut blir vårMan märker knappt övergångenplötsligt är allt bara ljusareLite lättare och lite roligareKanske satt han i en parksådär som han önskatMed vänner, en splif och en flaska bubbelKanske hade han hittat någonsom han ville göra till sin the oneKanske hittade han tid för att få det att funkaKanske var hon enklare att prioriteraKanske var hon mindreKanske var hon merKanske var honprecis det han behövdeKanske blev jagbara en läxaom hur kärlekinte skulle kännasför honomKanske blev hanmin läxaom att aldrig väntaför att han kanske ocksånågon dag, typ imorgonskulle bli kär tillbakaInte var det rättvistför någon av ossEn som ville älska meren som ville älska mindreSå jag lät honom gåOm och om igenSen den där kvällen för snart ett år senJag lät honom gåUr mina händerur min famnMen aldrig ur mitt hjärtaJag var inte över honom änDet var okejMed tanke på hur stort jag älskat honomDet var inte konstigt att det tog tidEtt hjärta läker i sin egen taktSå jag lät honom gåom och om igenMen stannade ändå på perrongenbara för att seatt han inte kom med tåget från Malmö