VAD SOM HÄNDE MIG

Någon frågarvad som hände migoch jag svararHanHan händeAlla sakerman aldrig kunnat prata omoch när man väl försöktså var det ingen vuxensom riktigt trodde enHan var ju så snäll Så jag bar denSkammenlikväl skuldensom om det varnågot jag fick lösa självSom ompolisen aldrig hittat migskräckslagen ute i skogennär jag sa att det var mitt feloch inte hansDet var jag mot världenOch världen mot migSom omjag bara ville älskamen älskade feloch istället troddeatt jag inte var gjordför kärlekEller att den intevar gjord för migÄndå sa ingenatt jag letade efter kärlekdär kärlek aldrig fannsSå jag vill hålla mig självOch allt det där ingen vuxen sa till migska jag säga tusen gånger omtills den där vilsna tonåringeninte längre behövde skämmasJag skulle finnas där för hennenär hon såg sig själv i spegelnoch det blödde överallt ifrånNär hon försökte att berättaatt hon egentligen blev misshandladmen istället bara kände sig som ett problemNär hon år efter årförsökte ta livet av sigDå skulle jag sitta med hennelångt efteråt hon försonats med tankenom att det inte var så vi jobbade längreDå skulle jag finnas därJag skulle vara en röstför allt hon aldrig kunde sägaJag skulle ställa mig framför henneoch aldrig låta någon röra henne,så som männen gjorde år efter årutan att någon sa nåttJag skulle hålla hennenär det där exet skrevoch ville ses igeneller kanske be om ursäktDå skulle jag distrahera hennemed att bara finnas härutan krav eller predikanBara lugna löften omatt jag inte skulle gånågonstansäven omvi båda vissteatt han lockadeDet skulle döden alltid göraDet var svårt att påstå något annatnär den gått bredvid en så längeMen jag skulle hålla henne i handenoch aldrig låta henne gåVi skulle bjuda in vännernaoch de skulle få påminna henneom varför vi behövde stannaoch inte gå tillbakatill det där som hadesönder enSå jag ska vamin egen hjälteVa min egen solOch om jag någon gång tvivlarså ska jag tänka på den där 17-åringensom bara ville bli älskadmen aldrig visste hur man gjordeSen ska jag älska henneprecis som jag önskatatt någon annan vuxen kunde älskat migSorgen vad som hänt migskulle alltid vila över migsom ett moln som täckte solenIbland starkare och ibland knappt allsVissa var det viktigtatt tillåta sig självatt inte va så himla stark jämtÄven jagfick vara sårbarDet betydde inteatt jag var okapabel till att gå vidareEller satt och ältadeDet betydde baraatt jag numera blivit vuxen nogatt ha tillräcklig medkänsla mot mig självför att säga att jag inte förtjänade allt som hände migAtt det inte är meningenatt livet ska vara så svårttrots att man knappt hunnit fylla 18Att jag inte visste bättre då,eftersom jag var ett barnMen att jag vet bättre nuSen ska jag sitta med henneHon den där jobbiga, dramatiska tonåringensom skar sig i handlederna och bara ville döJag skulle sitta hos henneför ingen annan vuxensatt hos migIkväll var en sådan kvällJag skulle ta hand om hennesom om hon var min egensom om hon var en del av migoch den jag är idagOch jag skulle lugna hennemed att säga att vi inte behövdevara rädda längreMen att det var okejatt det vissa kvällarkändes extra tufftTrots att det var längesenMin var historien att berättaoch jag skulle finnas här länge nogför att en dag få den möjligheten