VITA KUKAR OCH FÖRAKT

Bredvid ossstod alltsom inte tagit ossBakom ossstod alltvi inte längrekunde varaEtt offerblev en militärLängst fram i frontenVi sa vi skulle döda allasom ville skada ossså som männen tidigareförsökt att göraDe skulle inte få ossOch vi kan skriva texterom allt det vackra med mänOm hur fina de varHur duktiga och framgångsrikaMen det skulle inte göra känslan bättreDet skulle inte få ilskan att bli bättreIngen storm skulle slutaför att en man bad denÄven om män fortfarandetrodde att det var såvärlden funkadeDe hade inte sett hälften änDe hade inte sett mig änJag var härI allt som tidigare varit trasigtI allt som jag lagatoch som jag nu bär med stolthetLikt en storasyster som håller ett barn i handenOch jag skullefortsätta vara problematisk tills världen inte längre var detPappa saatt jag nog får räkna medatt män kan se mig som provocerande Jag undrade tyst för mig självom det snarare var hans inpräntade sexismsom blev snarare blev obekvämnär någon bröt tystnadenoch saatt en manhade felFamiljens överhuvudtillsammans med världens överhuvudNi måste vara stoltaMitt förakt är inte tillför att läkainte heller för att förlåtaMitt föraktskapades ur stridoch jag ska sluta skrikaden dag jag inte längre behöver använda min röstDu får välja självom du vill vara medi kampen omen rättvis världinte baraför dig och din vita kuk