Ingår flyttstädning...? Om bostadsmarknadens kringelikrokar och utmaningar

I drygt 50 år har jag haft den fantastiska förmånen att få vistas i ett hus utanför Málaga som min mormor ursprungligen köpte 1969. Eller var det 1970? Lite oklart eftersom lagfarten inte är riktigt tydlig med det. Tror den blev klar för påskrift typ 1973. Och när jag sedan skulle sälja huset 2020 visade det sig att det bara var en lagfart på tomten, inte själva huset. M a o blev det lite extra pyssel för mig inklusive mer hål i plånboken medan en jurist och en myndighet frenetiskt gnuggade sina händer. Så var det på den tiden och i nutiden men som tur var, med lite bra kontakter, fanns det en lösning även på det.  När jag väl hade bestämt mig för att flytta infann sig första frågan. Vart ville jag bo och vad ville jag ha? I Sverige blir man förmodligen Hemnetknarkare i dylika situationer och här fick jag nu stifta bekantskap med en spansk motsvarighet, Idealista.com. Inledningsvis har sidan ett liknande upplägg med urvalsprocess och filter men när man väl kommit så långt kan man dra några slutsatser.1. Det är väldigt svårt att veta var objektet ligger. Det finns inga exakta adresser angivna utan som mest ett område som kan vara mer eller mindre diffust. Avsaknaden av utsiktsbilder eller liknande hjälper inte till. Oerhört irriterande tyckte jag men det finns en väldigt vettig förklaring som heter risk för Okupas (d v s personer som tar din bostad i besittning.) Jag lämnar det ämnet därhän för tillfället. M a o får man helt enkelt kontakta mäklaren för mer information.  2. Och på tal om bilder på objektet.... Styling förekommer sällan på "normala" bostäder, och men det menar jag alltså inte lyxobjekt i Marbella och Puerto Banús som för övrigt ofta marknadsförs av icke spanska mäklarfirmor. Det är oerhört fascinerande hur gräsliga, suddiga och dåligt tagna bilder som ofta läggs upp i syfte att sälja. Ibland undrar man att det ens är möjligt att få fram sådana här bottennapp med tanke på vad en lekman kan prestera med dagens mobiltelefoner. Konstiga, ointressanta vinklar, ofta övermöblerade, stökiga rum med alla möjliga pryttlar såsom tvättkorgar, smutskläder och städattiraljer framme. Ja för mig blir det en skrattshow. Lägger upp några exempel varav jag hittade de flesta nu i juli 2022. Samtidigt måste jag säga att jag personligen tycker att t ex vi i Sverige verkligen går till överdrift åt andra hållet där det mesta ofta blir överstajlat och allt ser likadant ut. Ja det blir riktiga extremer. Men om vi nu fokuserar på Idealistas objekt blir problemet för mig att det är oerhört svårt att bilda sig en uppfattning om hur bostaden egentligen ser ut och ännu svårare att se någon potential för förändring och många orkar jag inte ens engagera mig i eftersom det ser helt förskräckligt ut. Och kanske viktigaste frågan kvastår - Var ligger den? 3. Det är inte alls säkert att bostaden man hittar på hemsidan går att besöka än eller om den finns kvar på marknaden. Vid ett flertal tillfällen fick jag höra att "Nej nej, den har legat där i flera månader. Den är redan såld eller den säljaren går inte att få tag på"...etc. Man får hoppas på tur helt enkelt och som sagt kontakta mäklaren för mer information. OK, så då gör man det. Det funkar inte som i Sverige där vi springer runt på visningar och träffar olika mäklare. Här är tipset att hitta EN mäklare som du har förtroende för och så kommer denne förhoppningsvis att hjälpa dig under hela processen. D v s att du berättar för den utvalde vad det är du söker, din s k kravspec & prisbild m m och sedan får man hoppas att de gör sitt jobb. Du kan dessutom få svar på de frågor som nämns ovan och det är ju en bra början. Har man tur ordnar din mäklare lite olika visningar och sedan åker man runt till objekten helt enkelt. Eller helt enkelt?... Det gäller att ha lite tålamod (för mig betyder det jättemycket tålamod) eftersom de som ska visa bostaden kanske inte är hemma eller glömde bort för ja, ibland är ägarna med på visningen och ofta en eller två mäklare till som egentligen lagt ut just detta objekt från början... så en helt enkel projektledning är det verkligen inte. Heder åt alla mäklare som orkar!  Slutligen efter ett antal visningar hittade jag en lägenhet som jag ville ha vilket jag meddelade min mäklare på en gång eftersom det var "love at first sight" (i lägenheten alltså ;) ... Oj nu måste jag andas.... Sedan var det bara att hålla tummarna och ha is i magen. Märk väl att jag alltså var den första och enda personen som såg lägenheten och sedan visades den inte för någon mer eftersom jag sa "ja" direkt. Efter lite överläggning med en annan gammal mäklarkompis meddelade jag min mäklare ett bud som enligt tips skulle vara lägre än det som säljaren angivit (De räknar alltid med att köparen prutar så det finns redan med i beräkningen när de satte det ursprungliga priset). Sedan tog det 2 dagar innan "min" mäklare fick tag i den mäklare som var ansvarig för lägenheten. Fatta!? Två dagar innan en mäklare svarar i telefonen trots att han visste att jag skulle lägga ett bud??!! Min mäklare fick dessutom GÅ till deras kontor eftersom han inte svarade i telefon men självklart var det stängt. Till slut svarade han i alla fall, tog emot budet, skulle återkomma och så gick det två dagar till. Sanslöst. Jag klättrade vid det här laget på väggarna och alla spanska vänner bara skrattade och sa "Tranquila, respira. No te preocupes" = "Lugn, andas. Oroa dig inte". Och till slut fick vi besked att säljaren sagt ja. Ingen budgivning alltså och jag lovar att det var det dummaste säljaren gjorde, men det gör man inte här vad jag vet... Och inte mig emot. Jag är sååå glad och tacksam för jag hade en himla tur. Vi skrev ett handpenningsavtal med preliminärt inflyttningsdatum om 3 månader. Och sedan var det massor av pappersstrul som jag inte ens orkar gå in på men till slut hamnade vi hos Señor Notario (Notarius Publicus) - eller typ Gud Allsmäktig - och då kände man sig inte stor och tuff kan jag säga. Jag var fullkomligt panikslagen att det skulle saknas något papper eller att någon annan fnurra på tråden skulle uppstå. När de hade fyllt i vad min mamma och pappa hette och vad de arbetade med och 1000 andra saker som de inte hade förberett innan, skrev vi äntligen på. Själva signaturprocessen gick snabbt och bara några få utvalda delar av ett mastodontdokument lästes upp och sedan fick man hoppas på att resten stämde. Tjohooo mera lugn och andas.... Men jag fick mina nycklar till slut och jag trodde inte det var sant. Sedan skulle jag betala avgifter till kommunen och lite annat pyssel (och det orkar jag inte heller skriva om men shit vilken cirkus...)Innan jag lämnar själva överlåtandet av bostaden måste jag berätta att jag frågade mäklaren om flyttstädning ingick. Mäklaren såg ut som en fågelholk och utbrast "Va? Hur menar du? Om du vill städa din lägenhet får du väl göra det själv" Aha ok visst... Så får det bli. Lite senare fick jag också information om att säljaren inte vill ta bort sina möbler och saker som var kvar i lägenheten. "Eh... va...?" svarade jag. "Nä det blir ju en kostnad för säljaren" menade mäklaren. Nähä?... "Men annars blir det ju en kostnad för mig" sa jag och sen var det slut på den konversationen. Jag gick visserligen med på att behålla några få möbler så när jag väl fick lägenheten var det mesta borta, utom använda gamla lakan i sängen, kladdiga rakhyvlar och håriga borstar i badrumsskåpet m m och ALLLLLLTTTT som fanns i alla köksskåp och det var inte lite ska ni veta. Oh my God. Jag kastade glasburkar med gammal använd stekolja, flottiga stekpannor och kärl i flera dagar. Men det gjorde inget. JAG VAR VÄRLDENS LYCKLIGASTE! :)