London baby!

Bättre sent än aldrig! Tänkte blogga lite om min helg i London för typ 3 veckor sedan heh...   Torsdagen: Jag jobbade (typ) hela dagen innan jag åkte hem för att sista-sekunden-packa. Lukas kom över för att "hjälpa mig packa" (tog bara 17 ggr så lång tid) men till slut var jag klar och då behövde vi dra. Hade av någon konstig anledning grov separationsångest att lämna honom vid Arlanda haha. Trots att det var för bara typ 4 dagar. Men hjärnan gick typ tillbaka till gångerna (faktiskt två stycken) när vi har stått där inne och inte riktigt vetat när vi kommer ses igen. Det var typ inga människor där så allt gick väldigt fort och vips så hade jag massa dötid på de där obekväma stolarna vid gaten. Jag vill minnas att jag sov hela flygresan, men kunde inte riktigt slappna av eftersom jag inte helt visste hur min resa till slutdestinationen (KlamOlles lägenhetissh) skulle se ut. Så drömde typ mardrömmar om det. När jag väl kommit fram och ut så frågade jag typ 511 pers om vägen till bussen som jag skulle ta. Hittade tillslut rätt och hade inte missat den (trots förseningen på planet) yay! 1,5 timmar senare var jag framme och klockan var runt 1 på natten. Denna delen av resan trodde jag skulle vara det enklaste - att hitta en taxi att ta mig till lägenheten. I LONDON liksom! Ser man något annat än taxisar?! Vandrade runt där med min röda rullväska bland gränder och öde gator i typ en halvtimme och kände mig mer och mer hjälplös. Började också se framför mig scenarion i filmer där tyvärr personen i fråga (jag) inte kommer levande ut ur situationen. Jag var liksom idioten i filmen som man sitter och skriker åt att INTE gå ditåt och varför går den själv?! osv.... Hursomhelst, fick jag äntligen ÄNTLIGEN tag på en taxi och kom fram till lägenheten runt 2 på natten. Då kom Klamme och öppnade åt mig sen gick vi och la oss i deras sänghav och snackade lite. Låg som en korv mellan mina två gamla korvbröd, nöjd som hunden med pizzan i munnen och njöt. Jag Fredagen: Ollan gick upp tidigt på morgonen var att kila till jobbet medan jag och lydds sov ut lite. När vi piggnade till lite, fixade vi oss i ordning och började promenera till deras favoritbrunch-ställe. Det var så härligt väder. Solen sken och alla körsbärsblommor hade slagit ut i Notting Hill. Först nu kunde jag ju verkligen se hur fint de bodde också. Vi gick bland annat längs gatan som är med i en av favvofilmerna "Notting Hill" heh, så mysigt. När vi kom fram till Grangers som det hette, fick vi menyn och jag började i samma sekund dregla omedvetet. Typical... Jag beställde egg benedict med sallad och gravad lax mm och Klamme beställde jordens fluffigaste pannkakor. Efter ett tag gick vi vidare. Vår promenad tog oss inte dit planerat men inte brydde jag mig, jag gick bara runt och blev mer och mer kär i stadens alla små detaljer och defekter. Lite senare tog vi i alla fall tuben för att komma in i citycity och luncha med Ollz. Efter lunchen gick jag och Ludds in i lite affärer och sen köpte vi svingoda kakor från Sainsbury's som färdkost innan vi tog bussen tillbaka till lägenheten. Hemma fick jag lite stressigt eftersom jag skulle till mina kollegor och fixa mig inför kvällens event, UK blog awards. Jag irrade runt och gick fel massa gånger (TROTS att jag hade min trogna karta i fejjan at all time!). Till slut hittade jag deras hotell men då var det bara snabbt att svida om, klistra på lösögonfransarna och kladda på sminket. När vi var fina tog vi taxi till The Montcalm vid Marble Arch. Väldigt fint hotell med röda mattan utlagt och massa finklädda gäster utanför. Eventet var jättekul! Det var roligt att se hur det går till och mingla med massa bloggare. Mina största accomplishments för kvällen var att ge DJen en DW klocka och bli fotad för kvällens "best dressed". Det va jätteehkuwl. :) Efter eventet tog jag faktiskt bussen hem till lägenheten där Olle och Klamme låg och sov. Så vackert!   Brunch!     In mah party pants and party pose Festligheter         Temat var Alice i Underlandet.... därav inredningen...       Crewet!! (jag ser ut som en pyssling)       Tog självklart ingen outfit-bild men här är det närmsta man kan komma. Hade svarta vida byxor, instoppat transparent linne, klackar och rött läppstift. Lördag:  Hela denna dagen hade jag redan skrivit och sen bestämmer devote sig för att ta en liten avstickare utan att spara något. TACK! Så denna version kommer möjligen bli lite kortare än orginalet. Hursomhelst, jag vaknade själv i lägenheten och det var faktiskt ganska nice. Har inte varit själv i längre än typ 10 min på vääÄäÄÄldigt länge. Jag åt min frulle och chillade kvar i deras gigantiska säng ett tag innan jag blev sugen på att gå ut. Så jag började vandra mot bussen men först ett stopp på Sainsbury's för att köpa mina fantastiska kakor (second breakfast). Med min färdkost införskaffad satte jag mig längst fram, högst upp på dubbeldäckaren och kände mig som en boss. Åkte på en liten sightseeing genom Notting Hill och sen hoppade jag av vid kanten av Oxford street där det finns en nice park. Där satte jag mig i en solstol med mina kakor och kände solen värma mina kinder. Hade även hög musik i öronen och tänkte inte på något annat än hur jag ville spendera mina nästkommande 10 minuter. Jag bestämde mig för att jag ville gå lite längs Oxford street och bort mot New Bond Street där jag sen skulle luncha med los chicas. Men först ett stopp på A&F för att köpa Lukas favoritparfym..... men hey, vill man ha en kille att sniffa på får man väl offra sig. Vi åt lunch i solen utanför Starbucks och sen gick de vidare till sina jobb och jag på min planlösa stros. Jag hittade lite fina bakgator där jag kunde mima till musiken utan att bli utstirrad av alla "gentlemen" och fortsätta fota mina tegelväggar och leta street art. Mitt sista mission innan jag rullade hemåt tänkte jag facea en av mina största fasor. Jag tog tre djupa andetag och sen tog jag klivet. Varje pojkvän och pappas värsta mardröm (typ min med men vafan jag är tjej, jag måste vara starkare än så). Primark. The place där det ligger, hänger, flyger kläder precis överallt, där det är människor med vassa armbågar precis överallt och man är obekväm precis överallt. Tro det eller ej men en timme senare kom jag ut med både livet och två underklädersset i behåll. #proud #hardcore. Sen satte jag mig på bussen hem och drog en väldigt oplanerad nap. Vaknade av att Klamme och Ollan kom in genom dörren och sen började vi fixa oss och lite mat. Lite senare stod rosé på tapeten (och bordet mihihii). LÄgg av! Okej... Efter ett par omgångar pyramiden var en ju minst sagt lagom rund om fötterna och det var dags att rulla vidare mot Project. En välrekomenderad klubb av den respekterade partyjuryn (Olivia och Lydia). När vi kom fram langades det alkoholhatiga drycker och fuldans (effekten av intaget av alkoholhaltiga drycker..). En annan effekt är ett grovt sug efter fyllekäk runt småtimmarna. Så när vi kände att benen var vingliga nog drog vi ut på jakt efter vår förevigt trogna vän - Donken. Där fanns hen precis vid busshållplatsen men det visade sig att den engelska Donken inte alls är lika lojal som den svenska för i samma sekund som vi tar i dörrhantaget dyker det upp en avvisande hand på andra sidan. Tydligen har de "preciiiis" stängt. Trots att det fortfarande var folk där inne som beställde och åt. Vi gav våra bästa försök till puppy eyes men vakten var stenhård. Då hör vi en röst i massan som säger att det finns en till Donken i slutet av vägen (Oxford street, ganska lång väg) så jag och Ollan ger varann en överensstämmande blick och sen börjar vi kubba. Klackar och allt. I fjärran hör vi en efterbliven (?) (efterlämnad? kvarlämnad?) Lydia som ropar att bussen går ju snaaart! Vi sprang i alla fall i rätt riktning men någon Donken hittade vi inte. Besvikna och fulla ger vi upp och väntar in bussen 3 hållplatser bort. Alla 3 i princip somnar på bussen men hoppar i alla fall av vid rätt hållplats. Det blev en ganska instant däck för alla inblandade. Mig i alla fall. Sov ju så vet inte helt vad som hände med de andra. Making my way down town, waking fast, faces pass and I'm home bound....   Tyckte jag såg charm i allt, till och med missfärgade tegelväggar utan fönster Högst upp i min buss, japp, min. Dessa gaaaaals <3 Söndag: Vaknade än en gång ensam i lägenheten. Åt min macka och sen låg jag kvar i sängen och började kolla 50 shades of grey tills den laggade (var dock inte imponerad av det jag såg) och gick sen över till Modern Family. Jag låg i sängen till 16 på eftermiddagen innan jag kom på att jag precis hade fyllt på mitt tunnelbanekort med 15 pund (vadfan gör det för nytta där) som jag ville ha tillbaka innan jag åkte hem. Så jag gick till närmsta tunnelbanestation men självkart är makapären i fråga trasig där. Så jag bestämde mig för att hitta till den näst närmsta. Dumma mig hade dock glömt min älskade karta hemma så jag försökte istället navigera mig med alla små local mapsen i varje busshållplats. Efter ett tag inser jag att det inte längre finns några busshållplatser i närheten... eller bilar...eller människor. Jag var lite vilse. Detta ledde till att jag hamnade på en (möjligtvis illegal) marknad/loppis under en bro med massa fina saker och en väldigt ball skatepark. Jag fortsatte min tur och hamnade efter ca en halvtimmes promenad faktiskt vid en tunnelbanestation. Inte nödvändigtvis den som jag hade planerat att gå till men sånt är onödigt att fokusera på. Och jag fick tillbaka mina pengar. Win. På vägen hem hittade jag massa cool street art och sen köpte jag en blombukett till flickorna som tack för vistelsen. När jag kom hem tog jag en dusch och i samma veva kom de andra hem. Resten av kvällen var typ min favoritdel av hela helgen. Vi beställde hemleverans av thai-mat som vi åt i sängen samtidigt som vi kollade på Notting Hill (filmer, inte ut genom fönstret..) (måste sluta med mina brutalt dåliga skämt).... Det var väldigt mysigt. Sen gick vi och la oss och 2 på natten var det upp och hoppa för mig igen för att ta mig till flygplatsen. Dagen efter var ett helvete men det är en annan femma. London, du har mitt hjärta alla dar i veckan. Ser ut som ett verk av min favorit Banksy (men jag tror inte det är det) Deras adress :) Hanna