Still alive but barely breathing

Jag var en vecka skadefri. Måndag till söndag.'Åh jättebra Sofia!' var det första jag fick höra när jag la fram veckokortet på individuella dbtn.Varför ser inte jag det braiga med att jag inte skadat mig på en vecka ?Jag är inte stolt.Jag känner inte det här - åh vad bra !Dom frågade när sista gången var då jag var helt skadefti i minst en vecka, mitt svar - minns inte. Dom frågade oxå hur jag gjort för att låta bli, mitt svar - jag har stängt av mig. Känslor och allt vad det heter. Ångesten går inte stänga av, den är ständigt med mig.Men förutom det så är jag, tom ?Jag kör på tills bägaren är överfull. Det får gå så länge det funkar.Tills allt brister. Men.. Vem finns där då ?Jag känner att jag tappar förtroendet lite för dom jag har på vup.Jag ska känna att jag kan säga allt till dom.Men det tar emot och då kniper jag igen.Jag saknar Y.Jag saknar M.Bättre människor än dom får man leta efter.Rätt personer på rätt ställe. ♡ Tur jag har min älskade pojk ! 😍