Det ska va' gamla låtar

”Det ska va’ gamla låtar / Såna som de gjorde förr / Nånting glatt, nånting enkelt / Så att alla hänger me’ / Nåt man känner igen / Som en kär gammal vän / Nånting från gamla tider / Det var låtar, det”. Känner ni igen den gamla dängan? Family Four, tidigt 70-tal. Det kändes i alla fall lite så när Ulf Lundells turné nådde Malmö för nu lite drygt en vecka sedan. Det utvecklade sig nämligen ganska så mycket till en hitparad som levererades. I den mån nu Lundell har ”hits”. Jag tänker mer att det är sådana låtar som vi i publiken hört tämligen mycket genom åren, inte minst då på sommarturnéerna. Därmed inte sagt att det var dåligt för det var det definitivt inte. Det var en mycket bra spelning och det finns inga fel på en enda låt, men det grävs inte jättedjupt i låtproduktionen den här sommaren och framför allt inte denna kväll. Hitparad är därför nog det närmaste jag kommer för att beskriva det hela. Och varför inte? Malmö bjöd på fantastiskt sommarväder, det var Folkets Park och det var lördag. Klart vi skulle ha ”hits”. Det stora flertalet på plats vill nog ändå i huvudsak höra det där som känns igen. Sedan är vi förstås en del som också gärna ser att det grävs lite djupare och plockas fram låtar som är sällan eller aldrig spelade. Det händer ibland och då ger det lite extra till just den eller de spelningarna, men ska vi få en riktig sådan djupdykning i arkiven får vi nog hoppas på en ny omgång à la Tyrol i Stockholm 2005 (med fortsättning i Malmö och Göteborg på vårkanten 2006). Parallellt med att jag ser Lundell live i sommar försöker jag hitta några stunder där jag kan läsa vidare i hans bok Vardagar 3 (det är bara så långt jag kommit i den där serien som nu är uppe i Vardagar 7). När sådant tillfälle senast kom läste jag lite om hur de lundellska vardagarna tedde sig under den förra sommarturnén, 2019. Där skriver han bland annat detta: ”Fick mejl från en mycket besviken herre. Jag skulle veta att utan publiken var jag ingenting. Besviken på att jag inte spelade fler ’hits’. Gör man det får man veta att man bara spelar samma gamla låtar. If you can’t please everbody, please yourself.” Ja, det är nog så. Det är inte lätt att få alla nöjda. Den ene vill ha det, den andre det. Lundell gör helt rätt i att köra sitt eget race. Han disponerar om en del i setlistan ibland, kastar in låtar till synes spontant någon gång, plockar upp enstaka låtönskningar från publiken om det är möjligt. Men i huvudsak kör han det han vill. Och det funkar. Lundell utvecklar det i boken med att det är det djävligaste han vet; ”folk som ska försöka köra ner i halsen på en att jag inte är nånting utan min publik.” Och: ”Jag har en plikt: att försöka vara ärlig mot mej själv. Det är den enda. Och att leverera from the heart. Folk som tänker och säjer det där har väldigt konstig inställning, man ska liksom veta hut och göra som publiken vill. En idiot.” Det låter bra, tycker jag. Lundell gör som han vill. Han blir aldrig nånsin vår/någons clown. Och inte minst: han levererar from the heart. Publiken var med på noterna i Malmö och visst sjöng vi med i Snön faller och vi med den, Ryggen fri, Om det här är vintern, Förlorad värld, Kär och galen och Lycklig, lycklig. Och i När jag kysser havet, i Om sommaren och i Chans. Och så vidare. En härlig trippel låtar kom som första omgång extranummer – Om jag hade henne, (Oh la la) jag vill ha dej och Gott att leva – och det blev sedan en snygg avslutning med Hon gör mej galen som extra extranummer. Faktiskt fick vi inte en enda turnépremiär på den här kvällens setlista och Lundells ”prata” i Om sommaren var ganska lik den som var kvällen före i Borgholm, men vad gör väl det? Vi fick levererat from the heart från både Lundell och bandet och vi fick oss en trevlig kväll tillsammans där i Malmö Folkets Park. Lite eftersnack blev det som vanligt och det var fortfarande en inte direkt kylslagen augustikväll när vi lämnade konsertplatsen åt olika håll. Det åktes hem till Köpenhamn eller till platser i och runt Malmö och i en del fall längre bort. För den som kanske bara ser en eller två konserter på den här turnén kan detta ha varit sista sommarspelningen med Lundell, men ännu återstod några datum på denna Lundells möjligen sista sommarturné. Vi får väl se hur det blir med det. Lundell själv torde själv ha tagit sig hem till gården utanför Kivik och eftersom även Janne Bark bor i Skåne hade han också relativt nära hem. Själv tog jag mig till min bil för en åtminstone något lite längre körning. För övrigt hade jag av en slump parkerat på Barkgatan. Det kändes lämpligt i sammanhanget.