Hård vinter

Så kom då snön igen. Utsikten från sovrumsfönstret är nästan så deprimerande som den kan bli, med en färgskala som bara går från vitt till svart. Jag vill ha turkosfärgat hav, gröna palmer, blå himmel, vackert röda solnedgångar och färggranna drinkar. ”Om den här vintern nånsin nångång kommer att ta slut” som Thåström uttryckt det i låten Brev till 10:e våningen. Det här är om möjligt ett brev från andra våningen, åtminstone en bild därifrån. Den har kommit och gått nu, snön. Efter sällsynta turer iväg med bilen brukar jag kolla prognosen och konstatera att det inte är någon snö på gång den närmaste veckan eller så och då kör jag av lättja inte in bilen i garaget. Lik förbannat är förstås Kung Bore nästan varje gång framme och ser till att det blir snö att ta hand om innan man kör nästa gång. Så mycket för den lättjan. Nåja, den här gången är det inte mycket som kommit så det lär bli lätt att sopa av det som behövs och sedan köra när det är dags för det. Nyligen var det dock mycket snö och isbark på bilrutorna och riktigt besvärligt och jag förbannade mig själv att jag inte kört in i garaget när jag nu ändå har ett. Det finns väl hopp om vår nu ändå. Snödroppar har visat sig intill huset och så länge det var snöfritt där ute nu senast kändes det nästan som att det kunde vara på gång med våren, åtminstone när solen också stack fram. Snö igen är förstås ett bakslag, men den ska väl ändå snart smälta undan och regna bort får jag hoppas. Bara tre dagar kvar av februari efter idag, efter det går det över till den första vårmånaden. Det är knappast att förvänta sig att mars blir direkt varm och ”april är en kall och nyckfull vän” som Ulf Lundell sjunger i Isabella, men vårmånader är det ändå. ”Du måste igenom vintern om du vill se sommar’n igen” är ett annat Lundellcitat jag återkommer till. Så är det ju och vintern kan kännas oerhört lång. Jag ser att jag i ett blogginlägg i mitten av oktober 2021 skrev hur de första minusgraderna kommit och att de var de första för mig på ungefär 21 månader. Det där hängde ihop med att jag fastnade på Kap Verde när pandemin slog till 2020 och att jag utöver att jag slapp minusgrader återstoden av den vintern/våren även helt klarade mig från vintern 2020/2021. Nu är jag hemma sedan juni 2021 och i det där inlägget från oktober det året blickade jag fram mot den kommande vintern och befarade att jag inte överhuvudtaget skulle komma iväg till värmen då, i så fall sannolikt för första gången i vuxen ålder en vinter helt utan resa till värmen. Det blev också nästan så, men två veckor i Santa Maria på Kap Verde i januari bröt i alla fall av det något lite. En vecka i Turkiet senare var mer vår än riktig värme, men det var väl i alla fall lite varmare än här hemma då. Den där farhågan att jag inte skulle komma iväg någonstans förra vintern besannades istället den här vintern för nu har det verkligen blivit den där – vad jag kan minnas – första vintern sedan jag började resa lite grann som jag inte alls kommit iväg någonstans. En chartervecka på Teneriffa 1987 var väl den första utlandsresan på vintern och nästa vinter skalades kan man säga helt bort med hjälp av en långresa. Efter det torde det ha varit åtminstone något av resande varje vinter och det har känts som närmast nödvändigt för att komma igenom de vidrigt kalla och mörka månaderna hemma. Som så mycket annat kom det med pandemin liksom av sig med att resa och jag ser det knappt som något resande alls förra vintern. Och den här har det alltså inte blivit något alls av flykt till värmen. Därför ser jag det som en hård vinter som genomlidits. Jag behöver de där flykterna till varmare trakter. Förra vintern hade jag fortfarande fullt uppvärmt i huset, men det straffade sig när elräkningarna kom och de där kortare resorna till Kap Verde och Turkiet var lite grann som ett led i hur det var för jag kunde kostnadsmässigt lika gärna åka iväg dit och skruva ner värmen hemma som att vara hemma med full värme på. Som jag också skrivit tidigare har jag tvingats vidta drastiska åtgärder för att dra ner på elkostnaderna och de omfattar då framför allt att jag flyttat in större delen av verksamheten i ett enda rum i huset, sovrummet. De stackars tio kvadratmeterna har jag kunnat värme upp med värmefläkt och i övrigt har jag kunnat ha värmen avstängd i huset om det inte varit så att stort antal minusgrader gjort att jag känt att jag behövt öka på det lite inne. Jag har fått vänja mig vid att det hållit runt 6-7 grader när jag lämnat sovrumsvärmen för att gå och fixa med mat, gå på toaletten eller göra annat. Det har ju inte direkt gjort att vintern känts mer uthärdbar. Med just det har det dock blivit en förbättring eftersom jag nu sedan 1 februari testar att ha timpris på elen istället för som tidigare månadspris. Det har inte ens varit möjligt förut, men sedan E.ON bytte ut min elmätare mot en ny modell i början av december har åtminstone möjligheten funnits. Jag kollade med E.ON en god bit in i januari och om jag ville skulle jag kunna byta avtal till att ha timpris från och med februari. Jag kände att jag nog ville testa och under några dagar bokförde jag lite grann vad jag timme för timme gjorde som drog el och utifrån det kände jag att jag åtminstone ville göra ett försök. Det är inte alla det passar med timpris, men har man möjlighet att anpassa sig till de svängande elpriskurvorna kan man dra ner på kostnaderna. Nu har jag bara haft det här i lite knappt 25 dygn så det är för tidigt att på allvar analysera hur det gått, men känslan är nog ändå att det är bra. Från lägsta noteringen på 2,5° inne (och då är det inte så muntert) har jag nu med hjälp av att ha värmepumpen i gång under timmar med lågt elpris kunnat ta upp det till betydligt mer angenäma gradtal. Det har alltså – bokstavligen – gradvis blivit bättre levnadsförhållanden. Jag hyser fortfarande in mig i sovrummet med full värme, men jag har kunnat dra ner lite på användandet av värmefläkt där när det varit mildare på andra sidan dörren. Enstaka dagar – som idag – har det varit lågt elpris i princip hela dygnet och då har jag unnat mig att köra upp värmen så mycket det gått. Det spotpris man kan se timme för timme (och det även för det kommande dygnet) är förstås inte hela sanningen för det tillkommer skatter, avgifter, moms och pålägg, men det pris man ser är ändå det som det utgår ifrån. I skrivande stund är spotpriset så lågt som 32,31 öre/kWh så det är full fart på både värmepump och tvättmaskin, men andra timmar under andra dagar kan priset vara 8-9 gånger så högt och sådana dagar och timmar bör man försöka använda så lite el som möjligt. Det handlar om kronor och ören, men sammantaget blir det stor skillnad beroende på när man använder elen. Hittills i februari har det som högst varit uppe på 272,82 öre/kWh under en specifik timme och inklusive E.ON:s pålägg med några ören och 25 % moms blev det att jag betalade 372,66 öre/kWh i december, för varenda liten kilowattimme eftersom jag då fortfarande hade månadspris och fick ta det som det råkade bli när månaden summerats. Än värre var det i augusti med 406,63 öre/kWh, men då var åtminstone förbrukningen låg eftersom det fortfarande var sommar. Jag får kanske anledning att återkomma i det här ärendet med timpris kontra månadspris när jag fått ett par elräkningar och känt efter hur det varit, men än så länge känns det bra och eftersom termometern i stora rummet denna billiga eldag just nu visar 18,7° känns det som en avsevärd förbättring mot de 2,5° som det alltså var som lägst tidigare i vinter. Det har, tycker jag, varit en tuff/hård vinter både sett till att vintern som vanligt i det här landet varit lång och att det varit perioder av mycket sträng kyla plus att jag då denna vinter inte alls kommit iväg till varmare breddgrader och kämpat på med låg temperatur inomhus. Sett i ett större sammanhang är det förstås ingenting för i Ukraina har folk sedan ett år tillbaka fått se sina bostäder sönderbombade av ryska styrkor och i Turkiet och Syrien har miljontals människor fått se sina hem och sin vardag slås i spillror av naturens krafter. För att inte tala om alla människoliv som gått till spillo, både i jordbävningskatastrofen i Turkiet och Syrien och i det meningslösa kriget som utspelar sig i Ukraina. I de länderna kan man verkligen prata om att befolkningen som ändå överlevt har en hård vinter att ta sig igenom. Sett till det är förstås snö, några minusgrader, elpriser och låga temperaturer i huset att se som futtiga och högst bagatellartade, men det är ändå som det är och även om man lider med de drabbade på olika håll får man i det lilla också se till sin egen situation. Nu skymmer det snart och den här dagen går över i kväll. När mörkret faller slipper jag i alla fall se snön där ute. Det gör sitt till för så länge det är vitt på marken känns det inte direkt vårlikt där ute. Jag hoppas på snabbt smältande med hjälp av regn, sol, vind och högre temperaturer och för att för en sista gång i det här inlägget citera Lundell: ”om det här är vintern måste våren va’ på väg”.