Man vänjer sig

Det går trögt med att få i gång bloggskrivandet så här på det nya året, men jag får väl försöka åstadkomma åtminstone några inlägg framåt. I vilken omfattning vet jag inte. Det blir som det blir. Och det är som det är. Jag tänkte i alla fall avlägga något lite av lägesrapport så här när det nu gått lite drygt tre veckor på det nya året. Och… det är väl sådär egentligen. Som jag nämnde i ett inlägg några dagar innan jul blev det så att jag utifrån de hysteriska elräkningar som trillade in under förra vintern till slut fattade beslutet att jag helt enkelt fick flytta in verksamheten till ett enda uppvärmt rum, sovrummet. Det är inte mer än tio kvadratmeter stort, men det är ändå tillräckligt för att förutom lämpligt nog hysa en säng för sovande även ha lite golvyta till annat. Framför allt gäller det då ett flyttbart datorbord som jag kan ha datorn på. Det är det viktiga. Det finns också bland annat en gammal kompaktstereoanläggning och en bokhylla, men båda de står bara och samlar damm, framför allt då innehållet i bokhyllan. Nåja, det blir ju lite möblerat med det där. Det finns ett sängbord, en stol för kläder och plats för ett litet kafébord också, men det har jag bara där om det är något speciellt som ska göras och som kräver extra bordsyta. I övrigt och framför allt är det datorbordet som är min bas. Idag gör man ju ändå det mesta på datorn så TV-serier, nyheter, filmer och musik kan jag ju konsumera den vägen. Det får också utgöra min matplats och jag kan ladda datorn och mobilen där. Och efter nu ganska lång tid på det här viset går det ganska bra ändå. Det är på intet sätt optimalt, men det här har blivit till min bas och som min namne Kjell Höglund uttryckt det: man vänjer sig. De här stackars tio kvadratmeterna kan jag smidigt värma upp med en värmefläkt eller med två om rummet skulle vara riktigt utkylt efter bortavaro eller för att det är många minusgrader ute. Jag får köra värmefläktarna på halv effekt för annars går propparna. Det är testat och klart. Halv effekt får det bli, men sedan jag i december köpte en värmefläkt att ha i reserv om den gamla skulle haverera kan jag nu på olika proppar/säkringar alltså köra med båda om/när det behövs. Den gamla värmefläkten är nu flyttad till just innanför sovrumsdörren och efter det där köpet av den nya kom jag på att jag också smidigt skulle kunna flytta in den gamla i det lilla badrummet som ligger helt intill. Det handlar om en flytt på en meter och dit har jag nu börjat flytta in den värmefläkten när det så att säga föreligger behov av att uträtta det stora ärendet på toaletten. Ja, ni vet jag menar. Om jag sätter in värmefläkten där i några minuter medan jag gör något annat hinner den värma upp det lilla utrymmet (det är bara duschhörn, toalettstol och handfat på liten yta) och när man sedan sätter sig för att göra det man ska och har värmefläktsvärmen riktad mot fötterna och benen är det betydligt mer acceptabelt än utan. Då hade det varit att sitta där i 5-6° de där minuterna. Eftersom jag bor ensam brukar jag inte direkt stänga till badrummet när jag duschar, men ett annat trick jag kommit på är att jag nu stänger dörren nästan helt när jag duschar. Då stannar ju ändå duschvärmen i rummet och det blir lite mer behagligt när man kliver ur duschen och man borstar tänderna eller vad man nu ska göra. Man får hitta på lite sådana tricks när nöden kräver det. Och så får man vänja sig. ”Man måste vänja sig”. Kjell Höglund igen. Bilden här ovan tog jag i illustrativt syfte idag på eftermiddagen. Kl. 13.16 gjorde jag det, enligt mobilen. Det var alltså så dags 6,2° i stora rummet och det är då i stora drag vad det är även i badrum, kök och i övrigt. Jag minns inte när jag senast nollställde termometern, men jag kollade och såg att det varit nere på 4,2° som lägst. Både det och 6,2° är i det kallaste laget, minst sagt. Det är exempelvis inget direkt nöje att stå och fixa med mat i den temperaturen. Inte för att jag gör något jätteavancerat i matväg, men lite måste man ju ordna med ändå. En sak som är lite knepig är också att kylskåpet blir för kallt när det är kallt runt det. Trots att jag har det lågt nedsatt i det såg jag idag när jag först öppnade kylen att det var på 4,4 minusgrader där inne. Det är lite väl bra det också. En fördel med att ha det så kallt i huset är förstås att ölen kan stå kvar i kartong tills de används. De behöver inte in i kylen. Det är ju närmast kylskåpskallt i huset. Samma med vin, rumstempererat vin i Casa Olsson ligger numera på runt 6°. Jodå, så att… Ja, det är ju elprisrelaterat det här och det blir ju i alla fall lägre elräkning så här än det hade blivit annars. Nu har jag funderat på att ändra till timpris för att se om jag kanske på något sätt kan pressa kostnaderna något och kanske, om det är riktigt riktigt lågt pris (som det var på nyårsdagen exempelvis) skulle jag kanske kunna dra på värmen helt och piska upp lite värme som åtminstone håller sig lite och kanske få upp det till lite mer angenämt än de runt 5-6° det varit nu på sistone. Det är ju verkligen inget vidare. Men… ”Man vänjer sig, man får vänja sig”. Det här låter ju tämligen miserabelt och är väl också det, men jag tycker ändå att jag ser ljuset i tunneln för den här vintern nu. När jag tittar ut ser jag att dagarna ändå blivit något lite längre och att det är barmark gör också att det känns något mindre vintrigt. I måndags när jag var ute var det nästan något lite av vårkänning. Solen sken, det var 3-4 plusgrader och vindstilla. Det kändes som att det fanns hopp. Det ska väl gå mot allt ljusare tider nu och förhoppningsvis också snart varmare. Om solen ligger på och det är några plusgrader ute värmer det upp det en del inne och det ska väl bli vår och sommar det här året också. Det får man ju sannerligen hoppas. Det är 22 januari nu så det är bara nio januaridagar och 28 i februari kvar innan första vårmånaden är här. Mitt hopp står också till nästa vinter för under den här är det nog så eländigt att jag inte alls kan åka iväg till värmen någonstans, ens för en vecka. Jag tänker att jag inte vill ha det så här även nästa vinter så jag har om inte planer så åtminstone tankar på att då försöka komma iväg ifrån det kalla fosterlandet en del. Det kan komma många käppar i hjulet innan dess, men det är ändå ett hopp att liksom leva på. Tills vidare är det väl emellertid bara att försöka härda ut i inomhus- och utomhuskylan och att tänka som Kjell Höglund: ”…man vänjer sig, man får lov att vänja sig”.