Maskinerna är våra vänner

”Maskinerna är våra vänner” sjöng Kjell Höglund. Den vänskapen behöver inte nödvändigtvis kännas ömsesidig, åtminstone inte när maskinerna krånglar. Och nu är det så. Nu är det grus i maskineriet lite varstans. Tvättmaskinen är en sådan som jäklas med mig. Den behagar nu sedan några dagar nästan alltid stanna med 0:42 kvar på displayen. Det räcker sedan med att man manuellt trycker till på knappen igen för att den ska starta, men utan det står det bara och blinkar med en pil och det händer inget mer. Sedan stannar den igen med 0:26 på displayen. Felet tycks vara att det inte fyller på med vatten som det ska och igår torkade jag ur ordentligt där man skjuter in tvättmedelstråget eftersom jag tänkte att det kanske täppt till där så att inte så mycket vatten sipprar ut ner till tråget. Nej, det hjälpte inte. Nåja, maskinen tvättar i alla fall ordentligt. Det blir dock mycket spring i trapporna till källaren för att se om det är dags att pushstarta. Så är det torktumlaren också. Åtminstone lakan och handdukar och sådant vill jag tumla och det har väl alltid fungerat, men häromdagen gick det plötsligt inte att stänga luckan. Det är väl något litet som gått sönder så den knäpper inte till och låser. Jag har tillfälligt försökt att tejpa in luckan så att den åtminstone stängs så pass att det går att köra tumlaren. Det håller en stund i taget, men även om jag tumlar lika länge som jag brukar och ytterligare något – och då brukar jag alltid överdriva med tiden – blir det inte torrt. Jag kan tycka att det borde torka ordentligt när det ju faktiskt går att stänga luckan tillräckligt med tejp ändå, men tydligen inte. Irriterande! Jag får se om det går att reparera det lilla eller om man måste byta hela luckan eller hela tumlaren. Och så är det gräsklipparen också. Jag har kan man säga två som är fungerande. Den senast köpta totalhavererade jag i fjol när jag råkade köra i ett järnrör som stack upp som gränsmarkering för tomten i det långa gräset. Där behövs det ny motor och det torde bli lika dyrt som att köpa en ny gräsklippare. De två jag har är äldre och för ett tag sedan gick den jag använt sedan järnrörsfadäsen sönder. Min kusin Peter är händig med det mesta och har dessutom släpvagn och tidigare i veckan var han hos mig och lämnade av den andra klipparen (som han fixat något med sedan den havererat) och så tog han med sig den nu senast krånglande. Nästa dag skulle jag ge mig på det lite vildvuxna gräset och jag hann med att klippa något mindre än hälften innan det tog stopp och sedan var det lögn att starta den igen! Jag drog och drog i det förbaskade snöret, men inget hände. När jag satt och pustade på en bänk lite senare kom närmaste grannen, en tysk, förbi och undrade om han skulle klippa det av det överblivna han kom åt med sin åkgräsklippare så det blev gjort, men en del återstår och nu har jag alltså ingen fungerande klippare igen. Kusinen är konsulterad och tydligen är en del gräsklippare omöjliga att starta igen om de har stannat och är varma (och det var en varm dag när jag klippte). Kanske att den går att starta om jag försöker igen, men troligtvis måste man skruva loss tändstiftet och kanske till och med byta det, detta eftersom jag primeat eller vad det heter. Oteknisk är jag och därför är det av vikt att de saker man har faktiskt fungerar och inte hela tiden håller på och krånglar. Men just nu är det mycket och jag är inte direkt vän med mina maskiner. Jag kan därför inte riktigt hålla med min namne Höglund om det där påståendet.