Min julskinka har rymt

Så är det jul igen och det blir en utan julskinka. Lite dålig planering får man väl säga. Jag köpte en helgskinka – som det kallas då, vid den tiden – i god tid innan allhelgonahelgen, men så åkte jag iväg och den blev inte griljerad då. Nåja, bästföredatum var sista december så den fick väl gå som julskinka istället. Så var jag ändå sugen på att äta lite någon gång en bit in i december och det blev griljering enligt konstens alla regler. Det är ju nykommet och gott alldeles i början, men sedan glömde jag bort den och så googlade jag fram hur länge julskinka håller sig i kylskåpet efter griljering och efter det blev det att jag var lite snabb med att äta upp allt som var kvar och jag tänkte att jag väl fick köpa lite mer till jul om jag ville, griljerad och skivad eller kanske en till. När jag sedan handlade lite igår och inte hittade de paket med griljerad och skivad skinka jag tittade efter och inte kände för att köpa en hel sådan där klump till och griljera blev det att jag inte köpte något alls och så får det bli en jul utan skinka. För att travestera Werner & Werners Vår julskinka har rymt kan jag konstatera att i det här faller MIN julskinka har rymt, men jag vet ju vart den tog vägen. Rätt ner i gapet. Å ja, jag klarar mig. Jag har ju redan ätit min beskärda del av skinka innan jul och som det nu blev med prinskorv med Slottssenap, köttbullar, Brantevikssill och senapssill, rödbetssallad, ägg och bröd, julöl och Hallands Fläder-snaps till sillen blev det ändå en gedigen jullunch denna julafton. Inte är det är det som när föräldrarna levde och min mamma stod för matfixandet. Då var det traditionsbundet med maten och huvudmålet med det blandat varma och kalla på kvällen. Man tänker ju på de som lämnat lite speciellt så här vid jul och jag var åtminstone och tände ett batteridrivet ljus (som varar längre än ett levande) på graven igår. Det brukar jag göra kvällen innan julafton. Nu vankas det snart ljuständande och Kalle Anka med vänner och just det där med att ljuset tändes – förr var det ju alltid Arne Weise – och att sedan Bengt Feldreichs trygga röst öppnade det där programmet med Kalle var och är nog för alltid själva det riktiga avstampet in i julen. En viktig tradition sedan 36 år tillbaka är också att fira Lille Jul kvällen innan julafton i gamla, goda vänners sällskap. Det var alltså igår kväll det avverkades, för 37:e gången även om jag missat en del gånger p.g.a. resa, konsert eller jobb. Det har inte blivit något skrivet på bloggen på länge, men jag tänkte genom detta åtminstone visa att jag är alive and kicking och tillönska alla de som ser det en riktigt god jul.