Nån annan

Den här så att säga första sommaren efter pandemin är det lite trevande med konserter för min del. Jag följer Ulf Lundells turné, men i övrigt blir det inte mycket. Jag hade visserligen tänkt dra ner på konsertåkandet, men det var ju inte meningen att det skulle gå ner till noll och inget som det blev när pandemin kom. Och lite trögt är det att komma i gång igen. Tidigare har jag haft koll på allt och alla som turnerat, men i sommar ser jag plötsligt att det bandet eller den artisten är ute och turnerar och att folk är på konserterna. Det känns som att jag lever genom andras konsertbesök. En del konserter och artister/band är medvetet bortvalda, andra har jag inte haft koll på. Ekonomin gör sitt till. Bara att köra runt på konserterna kostar med rådande bränslepriser (även om det nu gått ner något) och till skillnad från tidigare år har jag inte haft ett enda tåg inbokat. Kanske bäst det för det verkar som att man inte riktigt kan lita på att de går som de ska. Lars Winnerbäck är en artist av några andra jag åtminstone vill se en gång per turné. Den här sommaren såg det tjorvigt ut. Det mesta kolliderade med Lundells turné och Håkan Hellströms konserter på Ullevi i augusti. Turnépremiären vid Sofiero slott hade varit ett alternativ, men sedan var det nog bara spelningen i Varberg som skulle fungera. Möjligen den vid Läckö slott dagen efter Lundell i Göteborg, men den hängde i så fall på om jag körde bil. Vilket det blev, men nu dök det längs vägen upp en annan möjlighet. En inställd spelning sägs ju också vara en spelning – fritt efter Ulf Lundell 1991, efter den då inställda i Hultsfred – och i det här fallet blev en inställd spelning till en annan spelning. När flerdagarsfestivalen This Is Live Falkenberg ställdes in och därmed Lundells spelning där den 4 augusti såg jag plötsligt möjligheten att se Winnerbäck på lite närmare håll hemifrån, i Kalmar. Jag skippade därför Varberg några dagar tidigare och riktade in mig på att se honom i Kalmar. Det var en tillfälligt uppblommad värmebölja i delar av landet och innan jag åkte hemifrån för att köra till Kalmar nollställde jag termometern. Den hade som högst under eftermiddagen varit uppe på 34,0° i skuggan, om jag nu kan lita på den. Om inte exakt på decimalen så var det då nära det. Värmen dröjde sig kvar till kvällen och sträckte sig även till vackra Kalmar. Det var mycket folk som skulle till konserten och det blev att gå en bra bit från där jag parkerat, inte minst eftersom det blev att gå runt hela Fredriksskansområdet för att komma till entrén. Det byggdes bostäder en masse där intill. Kalmar är populärt, med all rätt. På Fredriksskans IP firade Kalmar FF triumfer 2008. Då blev laget svenska mästare i fotboll. Ett par år senare var det slutspelat där och matcherna flyttades till nybyggda Guldfågeln Arena. Jag har sett någon enstaka match på Fredriksskans, men det var nog damfotboll om jag minns rätt. Nog klingar det lite trevligare med namn som Fredriksskans, Värendsvallen, Ryavallen, Kopparvallen etc jämfört med hur det oftast heter idag när allt är sponsrat och arenorna ibland byter namn eftersom tidigare sponsor försvunnit och annan tagit över. Fredriksskans kallades Fredriksskans Arena åtminstone den här kvällen när Winnerbäck med band intog scenen. Joel Alme värmde upp publiken och det hade kanske varit bra, men jag orkade inte riktigt engagera mig i det. Jag kom istället i tid till Lasses konsert och det var trevligt att nu åtminstone se någon annan än den evige Ulf Lundell. Jag tröttnar inte på honom, men det kan ju vara kul att se någon annan också. Nån annan heter också en tidig låt med Lars Winnerbäck så den kan väl passa bra att få ge rubriken till det här inlägget. Det fanns ett tag då jag såg Winnerbäck flera gånger per turné och jämte Bruce Springsteen någonstans torde han vara den jag sett näst mest efter nämnde Lundell. Söndermarkenalbumet var mycket bra och på den tiden spelade han med det som kallades Hovet. Det var väl i det taget jag såg mest. Jag tyckte sedan att det inte skiljde så värst mycket mellan konserterna och om inget eller nästintill inget ändras med setlistan och mellansnack blir det inte lika intressant att se det om och om igen och därför har det blivit mer måttligt med att se Winnerbäck på senare år. Hösten 2019 såg jag de två första på turnén, i Linköping och Halmstad, och nu var det alltså dags igen knappt tre år senare. Mycket är ju tre år senare. Det finns de som sett flera spelningar med Winnerbäck den här sommaren och det har rapporterats att han nu skiftar en del låtar mellan konserterna. Det är ju lovvärt förstås, men för min del blev nu detta den enda i sommar. Jag hade ju lite knepigt bara att få till en. Av musiker som tidigare spelat med Lundell finns Jerker Odelholm och Tomas Hallonsten med i Winnerbäcks band och det gör även Jonna Löfgren, det norrländska yrvädret till trummis. När bandet presenterades fick hon de största applåderna. Det är en fröjd att se henne spela. Winnerbäck själv har en ödmjuk inställning till sin publik och liksom säkert alla andra är han nu nöjd med att få komma ut och spela igen. Det måste ha varit frustrerande år med pandemin för både artister och musiker. Det blandas och ges en del på setlistan, men det jag slås av är att så mycket som spelas är av senare datum. Winnerbäck har en gedigen låtkatalog, men mycket av det man kanske kunde förvänta sig har ersatts av nyare låtar. Konserten inleds exempelvis med Älvens industrier och Själ och hjärta och sedan kommer bland annat Skjutna stad. Om man nu ska jämföra måste jag säga att Winnerbäcks nyare låtar håller bättre än Lundells dito. Mycket av det nya är riktigt bra. Visst får vi en del av äldre datum också och inte minst då Om du lämnade mig nu och Söndermarken. Bra låtar som håller. Flera av låtarna åtföljs av filmer som projiceras bakom och det hela är snyggt presenterat. Det kändes som att det var mycket folk där på Fredriksskans Arena, men då hade man komprimerat ytan lite grann. Jag började på vänstersidan, gick över till högersidan och satt också uppe på den ena läktaren ett tag. Det är skönt att vila ben och rygg en stund när tillfälle ges. Från läktarplats kunde jag se att serveringsområdet var väl tilltaget. Det såg ut att vara ungefär lika stort som området framför, det mellan serveringsområdet och scenen. När det var lite lugnare låtar eller tyst mellan olika låtar hördes det tydligt hur tjattrigt det var inne på serveringsområdet. Många var där lika mycket för att ha en trevlig kväll med vänner som för att ha en konsertupplevelse. Man gör förstås vad man vill med sin biljett, men ska man klara sig från för mycket prat på konserter är det lugnast att hålla sig så långt fram som möjligt. En ljummen kväll var det efter värmen på dagen. Jag skulle nog tro att det höll runt 25° eller så under konserten. En riktigt fin augustikväll var det och många av de lokala gick säkert ut på ställen i centrum efteråt. Kalmar har inte för inte utsetts till årets sommarstad  mer än en  och det finns ett gott utbud av uteställen. Själv tog jag mig dock tillbaka till bilen och körde hem. Lyckligtvis släpptes det ut även via läktaren jag varit uppe på en stund och det var visserligen då en del trappor att hantera, men det sparade nog någon kilometer eller kanske två jämfört med när jag gick till konserten.