Norrköping

I normalfallet startar konserter 19.30 eller kanske 20.00, men man ska inte ta saker för givet. I kalkstensbrottet Dalhalla var det konsertstart 21.00 och nästa dag, i Norrköping, 18.00 enligt den information som man kunde hitta. Det var en flerdagarsfestival som kickades i gång med hjälp av Ulf Lundell och riktigt varför man valt att lägga konserten så tidigt är oklart, men så var det. Var det kanske för att folk bor runtomkring eller hade det med att man inte ville konkurrera med semifinalen i damernas fotbolls-EM att göra? I teorin skulle ju Sverige ha kunnat spela den här kvällen och det hade ju kunnat kapa bort en del publik som in i det sista väljer mellan olika evenemang. Inte vet jag. Tidig konsertstart var det i alla fall. Det blev inte 18.00, men väl 18.30. Nitton timmar efter att konserten var slut i Dalhalla var det alltså dags igen och det fyra-fem timmars körning från förra spelstället. Om nu halveringsprincipen gällde – det var åtta dittills ospelade låtar på spelningen vid Kronovalls vinslott, fyra i Mariestad och två i Dalhalla – skulle det endast bli en turnépremiär den här kvällen. Så blev det dock inte för två dittills ospelade låtar var vad vi fick. Tidigt i setet kastades Stackars Jack in och som extra extranummer kom inte alldeles helt oväntat Jag går på promenaden. Den tilldrar sig i just Norrköping med referenser till Södra Promenaden, Halvars Glass ("Halvars kiosk") och biblioteket (”nya bibblan”) och är från tiden runt när Lundell bodde i kollektiv med vänner i huset kallat Wiaborg en bit utanför Norrköping. Det handlar om tidigt 70-tal och Lundell och hans vänner hakade på den så kallade gröna vågen. Det finns ju en del om och från den perioden i både romanen Jack och diktsamlingen Fruset guld. Som en parentes kan nämnas att jag drar mig till minnes att jag i Radio Kronoberg back in the day hörde en lokal Växjö-variant av Jag går på promenaden. Då började man inte ”vid bensinstation” utan ”vid Brincners kiosk” om jag minns rätt. Så mycket internet finns nog inte att man kan googla sig fram till att hitta det där, men kanske någon med försänkningar i Sveriges Radio och Radio Kronoberg kan göra en djupdykning i arkiven och hitta det hela. Det hade varit kul att höra det igen. Men… tillbaka till Norrköping. Det var en fin, tidig kväll där i Götaparken i denna Sveriges elfte största stad och visst tog sig Lundell tillbaka till de där åren på Wiaborg. I den sedvanliga monologen i Om sommaren vävde han ihop det snyggt med prat om hur de bodde i det där huset och hur han till slut var ensam kvar med katter, om hur han cyklade in till Norrköping och gick till biblioteket och hittade en intervju med Bob Dylan i en tidning/tidskrift. Här bekändes ett sannolikt preskriberat brott så här 50 år efteråt för den där tidningen eller tidskriften norpade tydligen Lundell med sig från biblioteket. I monologen nämndes också det första han fick publicerat, skrivet på Wiaborg: Modus vivendi, molngrabb! Den dikten kom ut i någon slags stencilbokvariant och det var inte i många exemplar. Det sägs att många – de flesta? – av exemplaren som fanns på bibliotek har norpats av mindre nogräknade ”låntagare”, precis som Lundell gjorde med den där tidningen/tidskriften (norska Vinduet) med Dylanintervjun (hämtad från Playboy tydligen). Jag själv lyckades fjärrlåna hem ett exemplar av den där originalutgåvan av Modus vivendi, molngrabb! till det lokala biblioteket i Tingsryd en gång för länge sedan, men nöjde mig med att kopiera A4-sidorna och sätta dem i en egen mapp. Även detta lilla kopieringsbrott är sannolikt preskriberat. Som extranummer den här kvällen kom Hon gör mej galen, (Oh la la) Jag vill ha dej och Gott att leva och som extra extranummer alltså den med lokal förankring kanske lite självskrivna Jag går på promenaden, för övrigt enligt uppgift den första låt som Lundell spelade in till sitt debutalbum Vargmåne. Längs vägen innan extranumren hade vi då fått låtar som Senare år, Omaha, Öppna landskap, Danielas hus, Kapten Kidd och Ryggen fri. Förutom en trist markering mot en kille som stått längst fram under flera konserter var det en trevlig tillställning och det märktes på Lundell att han gillade att solen mot slutet av spelningen bröt igenom träden där i parken och sken in på scenen. Någon Lars Winnerbäck-cover på Solen i ögonen fick vi förstås inte, men Lundell verkade njuta av det där lilla solskenet. Det stod väl i kontrast mot det lite regniga Dalhalla föregående kväll. Och så är det lite ovanligt att solen tränger fram i SLUTET av konserten, men så kan det bli när man börjar tidigt och spelningen är över redan innan nio på kvällen. Detta var konsert nummer 9 av som det blivit totalt 16 på turnén. Under den aktuella dagen fick jag på olika sätt veta att spelningarna både i Falkenberg och norska Beitostølen blivit inställda. Det är förstås trist med inställda konserter, men vi får njuta av det vi får och ännu en i raden var alltså denna i Norrköping en onsdagskväll sent i juli 2022.