Oslo

Ulf Lundell spelade i Oslo i tisdags och egentligen var det väl vansinne att köra till den norska huvudstaden bara för att se en artist jag sett så många gånger, men trots att jag till en början tänkt bort att se de i det läget två spelningarna i Norge blev det nu så. Det såg till en början omöjligt ut att få till att se de två och då fick jag väl cedera det som det heter. Nu ändrades förutsättningarna något för mig vad gällde de norska datumen och dessutom blev då den spelning som skulle ha varit längre inåt landet där inställd. När det dessutom tillkom en spelning i Motala dagen efter Oslo och det utöver det var så bra som det var i Göteborg kände jag att jag nog ändå ville se även spelningen på Sentrum Scene i Oslo. De i Sverige har jag väl haft för avsikt att se och då hade den i Oslo blivit den enda jag missat. Det hade kanske varit lite synd. En titt på kartan (bifogas) visar på galenskapen i att köra till Oslo för att sedan dagen efter ta sig till Motala. Det blev verkligen en gedigen omväg till Motala kan man säga, 95 mil i stället för 24 mil, men så fick jag ju då Oslo "på köpet" så att säga. Nu blev det alltså att jag körde så och jag rullade hemifrån Småland 5 över 8 på morgonen och in i Norge lite drygt fem timmar efter det. Vid det laget återstod bara den sista biten in till Oslo och jag kunde vänta lite med den. Jag pausade och när det närmade sig körde jag den sista sträckan. Jag hittade en inte direkt billig parkering tämligen nära Sentrum Scene, men det var åtminstone fritt att stå där efter 20.  Jag har sett Lundell på Sentrum Scene förut och jag har även sett Jackson Browne där och jag vet att det är en bra lokal. Inomhus var det alltså. Tre av de fyra sista på sommarturnén är inomhus. Tidigare har det varit sittplatser även nere, bakom ståplats på golvet, men nu var det ståplats även där. Det är onumrerat på hela Sentrum Scene och jag hade ställt in mig på en bra sittplats just bakom de som står på golvet. Nu blev det inte så och jag fick nöja mig med en bra ståplats där istället. Det gick bra det också. Konsertstart var det vid åtta och den här kvällen inledde Lundell med Tillsammans vi två, en dittills ospelad låt den här sommaren. Skulle det bli ett anslag? Skulle vi få mycket nytt den här kvällen, något lite udda? Nej, så blev det inte. Tillsammans vi två blev den enda turnépremiären. Den följdes av Ut ikväll och så har det varit emellanåt genom åren. Det rullade sedan på med Levande och varm, Evangeline, Senare år m.m. Den mäktiga Roadhouse Kirschheim kom och trippeln från Kär och galen gjorde det på samma sätt som i Göteborg: Kär och galen, Aldrig nånsin din clown, När jag kysser havet. Efter det stoppade Lundell upp igångkörandet av Chans eftersom han tydligen kände sig manad att berätta om sin dag i Oslo. Han hade gått vilse, ätit, löst korsord, gjort det och det. Det var lite Vardagar goes live in concert. Nu visste vi i alla fall vad han gjort under dagen. Det nya nationalmuseet hyllades. Chans så och som extranummer sedan samma som i Göteborg: Om jag hade henne, (Oh la la) jag vill ha dej, Gott att leva. Liksom i Göteborg gled Om jag hade henne över direkt i Oh la la och liksom i Göteborg bekämpades discomusiken i Oh la la med de för stora delar av publiken numera kända hårdrocksriffen. Sist ut sedan, som extra extranummer, Baby om morgonen.  Allt som allt var det en mycket gedigen spelning, klockren från början till slut. Visst hade jag kunnat klarat mig utan den, men nog är jag glad att jag ändå tog mig dit. Jag känner att jag vill missa så lite som möjligt av Lundells konserter.