Politik

Det är mycket fotboll nu. Fotbolls-VM pågår i Qatar och jag har sett de flesta matcherna, åtminstone i någon mån. Håller jag månne på att utveckla ett soccerberoende? Jo, mycket fotboll är det och det är klart att det hade varit mer intressant om Sverige kvalificerat sig, men det är ändå VM och då får det väl följas en del. Jag hade tänkt skriva några rader om det med fotbollen, men det känns som att matcherna och sporten nästan kommer i skymundan i det här mästerskapet. Det handlar väldigt mycket om politik. Så tänkte jag att jag istället kanske skulle döpa inlägget till Ingen kommer undan politiken, efter Marie Bergmans gamla dänga, men det visade sig att jag redan skrivit ett inlägg med den rubriken så det sprack. Då får det väl bli Politik helt enkelt för mycket politik har det verkligen varit före och under det här VM:et. Det var inför VM mycket om gästarbetarnas arbetsförhållanden i Qatar, alltså de gästarbetare som varit med och byggt de stora stadion där det nu jagas boll med elva spelare i varje lag. Världsmästerskapet liksom landet har ifrågasatts. Nu var det ju ändå beslutat att det skulle spelas i Qatar och 32 lag hade kvalificerat sig så förrförra söndagen var det invigning och inledande match mellan Qatar och Ecuador. Kritiken mot gästarbetarnas situation och att till och med många omkommit i samband med byggena har inte tystnat, men under VM:s första dagar kom det i skugga av annat. Det handlade nu mer om FIFA och att de inte tillät armbindeln med budskapet One Love på lagkaptenerna och Belgien att ha Love i litet tryck på en av sina uppsättningar med tröjor. Det här med armbindeln handlade väl framför allt om kritik mot värdlandets lagar och regler gällande homosexuella och övriga som inräknas i det som numera benämns HBTQI. Det ogillades väl sannolikt av värdlandet och FIFA slog ner mot det med armbindel och annat i genren. Det hela med budskapet på armbindeln har förstås genom det bara fått större uppmärksamhet, men hur som helst spelas det nu utan sådana armbindlar. Det pågår mycket annat runt om i världen och det känns som att det är en aning eskalerande med konflikter. Kriget i Ukraina pågår sedan drygt nio månader, i Kina protesteras det nu mot landets stränga restriktioner för att förhindra spridningen av coronaviruset och i Iran är det dagligen stora protester mot regimen sedan en tid tillbaka. Under gårdagskvällens VM-match mellan Portugal och Uruguay lyckades en så kallad planstormare ta sig in på planen. Genom att på ett flinkt sätt ta sig över ena avbytarbänkens tak in på plan gjorde han skäl för det Stålmannenmärke han hade på tröjan och samtidigt framförde han tre olika budskap. I handen höll han en regnbågsfärgad flagga och på tröjan stod det i vitt på blått om att rädda Ukraina och att visa respekt för iranska kvinnor. Som André Pops i SVT:s studio i efterhand konstaterade hade planstormaren i och med detta samlat in i stort sett allt det som varit kontroversiellt i mästerskapet (eller åtminstone en hel del av det). Nej, ingen kommer undan politiken. Åtminstone inte om man följer det här världsmästerskapet i fotboll. Ikväll möts Iran och USA i viktig match i Grupp B och där kan man ju verkligen prata om att det är politisk spänning. Det bästa vore om sporten kunde vara en fristad från politiken, men så är det inte. Det iranska laget demonstrerade ju för övrigt tyst mot regimen i Iran (eller hur man ska tolka det) genom att inte sjunga med i nationalsången inför första matchen. Det tyska laget protesterade mot FIFA:s hot om repressalier om någon skulle använda den där armbindeln genom att unisont hålla handen för munnen i samband med lagfoto inför en match och i Brasilien har stjärnan Neymar gjort sig impopulär hos delar av befolkningen genom att ta ställning för den ena av presidentkandidaterna i det där nyligen avklarade valet. Och i Belgien var det i förrgår kravaller där som det verkar en del i Belgien bosatta marockaner gav sig in i drabbning med polisen efter att Marocko besegrat Belgien. Jag vet inte, men det känns som att det blir ett mer och mer uppskruvat läge i världen, både i stort och smått. Det är spänt och det är markeringar, protester och konflikter. Det hade som sagt varit skönt om sporten fått vara en fristad från det, men så är det inte. Allt hänger samman. Om en stund är det i alla fall dags för drabbningar av det sportsliga slaget mellan Nederländerna och Qatar och parallellt Ecuador och Senegal och senare ikväll möts då som nämnts Iran och USA och parallellt i den gruppen Wales och England. Det är laddade möten där, i Grupp B, och även om chansen är liten för Wales kan de genom att chocka storebror England med storseger faktiskt ta sig vidare. Det mest sannolika är ändå att England tar sig till åttondelsfinal tillsammans med antingen Iran eller USA. I Grupp A torde Nederländerna enkelt besegra Qatar och där står det då mellan Ecuador och Senegal om den andra platsen i åttondelsfinal. Om nu inte Nederländerna klappar igenom och Qatar chockar med seger för då kan det bli Ecuador och Senegal som båda seglar vidare. Jag ska i alla fall titta lite grann på de här matcherna och försöka koppla bort sporten från politiken så gott det går en stund.