Rått och romantiskt

Ulf Lundell i Göteborg 5 augusti och efter en som det kändes tropisk kväll med Lars Winnerbäck på scen på Fredriksskans i Kalmar föregående kväll tog jag mig till andra sidan av landet och värmeböljan i sydost tycktes inte påverka den delen. Det var istället lite småkyligt under själva konserten, tyckte jag. Åtminstone jämfört med värmen i Kalmar kvällen innan. Det kändes lite rått och jag var glad att jag tagit med mig en extra hoodie att dra på utanpå det övriga. Jag hade sett prognosen. 15 grader har jag för mig att det skulle vara. Det höstas. Nåja, det var i alla fall inte regn och rusk som det var kvällen före där i Göteborg, när Tom Jones var på Liseberg. Regnet faller lite ojämnt den här sommaren. I sydost är det torrt som fnöske och brunnarna sinar. Lite rått i luften alltså där i Trädgårdsföreningen och mot slutet skulle det även bli lite romantiskt, Rått och romantiskt. Lundell sade tidigt i spelningen att han kände sig lite som en shoegazer den här kvällen. Vissa kvällar är det svårare att möta publiken. Efter en i så fall möjligen något trevande inledning – vilket jag inte tyckte ändå – släppte väl det där och det blev allt annat än shoegazing. Det blev en mycket trivsam tillställning, med mycket spelglädje och allmän glädje från scenen. Och det gäller då både Lundell själv och bandet. Det känns som att de har roligt där uppe. Hur Lundell är som chef vet jag inte, men han underhåller både publik och band på konserterna. Några stora förändringar är det inte i setlistan nu, men låtar kommer och går och kommer ibland igen. Ikväll fick vi fina Nästan dit namn och även Hungerdepartementet var tillbaka i setet. Den inledde de första konserterna, nu var den en bit in. Det här med att köra hela Kär och galen-albumet har frångåtts, men en del låtar från albumet kommer förstås. Den här kvällen fick vi Kär och galen, härligt vilda Aldrig nånsin din clown och När jag kysser havet på ett bräde, följt av Chans från Den vassa eggen innan det var dags för kort paus innan extranummer. De inleddes med (liksom Aldrig nånsin din clown) vilda Om jag hade henne och den gick snyggt direkt över i (Oh la la) jag vill ha dej. Kanske tycker Lundell att han kört fast i sina ”prator”/”Lindemän” i Om sommaren för den här kvällen i Göteborg var den låten borta. Istället bjöds det lite ”discobekämpning” i Oh la la. De tre låtriff som ett tag figurerat i Om sommaren-storyn levererades nu av Janne Bark i Oh la la: Back in black (AC/DC), School’s out (Alice Cooper), Tush (ZZ Top). Lundell har kanske hittat ett nytt koncept. Lite kul var det och har man inte hört det här förut kommer de där hårdrocksriffen mycket överraskande. Den livsbejakande Gott att leva avslutade de första extranumren och till extra extranummer blev det sedan som antytts Rått och romantiskt. Det är en fin låt och den har tydligen varit med på något soundcheck tidigare så det var inte helt otippat att den dök upp på konsert förr eller senare. Den passade mycket bra där i välfyllda Trädgårdsföreningen denna fredag i början av augusti. Det här var den första spelningen i sommarens sista månad och dessutom den näst sista utomhus. Tre av de fyra sista är inomhus om jag förstått det rätt. Kanske lika bra det. Vädret kan vara lite lynnigt. Det var en lite grann kort spelning och vi hade nog alla gärna velat ha lite mer, men Rått och romantiskt utgjorde en så perfekt avslutning att jag inte ville ha något annat efter den. Det var ännu en trevlig kväll med återseenden av folk, både före och under och efter konserten. Det är ju en stor del i det hela. Och det känns som att det här klassar in som en av sommarens bästa spelningar. Glädjen och spelglädjen var som sagt stor. Var det sista gången vi såg Lundell även där i Trädgårdsföreningen? Om Lundells utfästelse att det här är sista sommarturnén stämmer var det väl så. Time will tell.