Sitting down here

Till några enstaka av konserterna på Ulf Lundells pågående turné köpte jag biljett redan när de släpptes och den till Dalhalla var en sådan. Jag trodde inte på utsålt, men eftersom det är sittplatser tänkte jag att det var bäst att köpa tidigt så man kommer hyggligt långt fram. Redan 17 juni 2021 köpte jag därför biljett dit. 870 kr kostade den, betydligt mer än vad andra arrangörer tar. Jag vet inte riktigt vad som försvarar att man tar så pass mycket mer betalt för Dalhalla, men så var det. Ett häftigt ställe är det ju. Kanske är det just det man får betala för.Det jag knappast tänkte på när den där biljetten köptes var vädret. Meteorologer i all ära, men spå något väder 13 ½ månad fram i tiden är svårt. Inte ens väderspåmännen Enok Sarri eller Wolfgang Röder hade nog gett sig på en sådan långtidsprognos. Just vädret skulle dock bli ett orosmoment när det närmade sig den här konserten. Jag tror att det oavsett vilken vädersajt eller app man tittade på eller i kunde se att det verkade bli en blöt historia. Att det kan bli lite kyligt där nere i det gamla kalkstensbrottet vet jag så det kunde man vara lite beredd på, men regn på konsert är onekligen trist och lite värre att skydda sig mot. En ouppackad regnponcho av engångssort, köpt som säkerhet inför något tidigare evenemang, fanns med i en ficka. Nu slog det mig när jag gick nerför backen från insläppet mot serveringsområdet – och det ännu inte regnade – att det väl är så att det är lite av tak som sticker ut från scenen. Kunde det kanske skydda lite om det nu skulle bli regn? Jo, faktiskt var det så. När jag köpte min biljett gjorde jag det på rad 2, lite till vänster, och just raderna 1 och 2 var skyddade av taket. Regnponchon fick ligga kvar i fickan till annat tillfälle. Regnet kom och det var väl inget direkt hällregn, men det var ändå skönt att faktiskt kunna sitta utan att få det på sig. Något lite drev vinden in något som kändes som lite duggregn ibland, men det var verkligen det lilla.21.00 var det satt som starttid för konserten och punktlighet är en dygd för Lundell och hans band. Det hela kom alltså som vanligt i gång som det skulle. Det är en stor scen där på Dalhalla och den är både djup och hög och med behörigt avstånd till publiken. Tidigare var det ett vatten mellan scenen och publiken, men det har man sedan byggt över och det var där på den delen jag nu hade min plats. Ändå är det ett ovanligt stort avstånd till scenen, åtminstone in till där artisten och bandet finns. På den tiden när det fortfarande fanns vatten mellan scenen och publiken, 2013, hamnade ett av Lundell utkastat munspel i det nämnda vattnet. Någon som kände sig tillräckligt badsugen hoppade då i efter munspelet, liksom det skedde vid turnépremiären vid Örebro slott 2015 där slottets vallgrav skiljde publiken från scenen. Det finns olika sätt att bli blöt på konsert, regn torde dock vara det vanligaste.Det här var nu fjärde gången jag såg Lundell där i Dalhalla. 2013, 2015 och 2019 är de tidigare gångerna och senast det begav sig var det alldeles innan konsertstart en manifestation från NMR, Nordiska motståndsrörelsen, högst uppe och längst bort från scenen om man står med ryggen mot den. Några sådana incidenter blev det inte den här kvällen och det var heller inget Lundell tog upp när han mellansnackade. I sin monolog i Om sommaren var det denna gång något slags försök till att reda ut Albert Einsteins formel E=mc² och det var om Hermann Hesses roman Siddharta. Dessutom följdes det dubbla ZZ Top-riffet vid spelningen i Mariestad upp med att det kom ett AC/DC-riff och ett Alice Cooper-dito, Back to black respektive School’s out, och så var det väl samma ZZ Top-riff igen. Först med det riffet blev Lundell i sin story nöjd med vad han hörde. Ja, det blandas och ges i de där monologerna.Det av hittills på turnén ospelat vi fick den här kvällen var Omaha och Bente och det att det avslutats med olika låtar på alla konserter höll i sig. Den här gången blev det den eminenta Jag saknar dej som fick utgöra avrundning på konserten och då hade vi fått oss lite knappt två och en halv timme av god underhållning. Lundell tetades för övrigt lite med publiken i regnponchos och regnkläder av tjockare material genom att påpeka att där uppe på scenen var det torrt och varmt. Tack för upplysningen. Jag satt som sagt dock riktigt bra skyddad under det utskjutande taket och kunde le åt Lundells lite på skoj självbelåtna kommentar.Det företogs en del ystra danssteg och moves av en del på rad 1 redan tidigare under konserten, men i Förlorad värld var det många fler som kom upp i stående och stämningen tilltog där framme. Eftersom jag känner av ryggen när jag står länge var det skönt med sittplats där i Dalhalla, men det blev ändå upp i stående ibland och om inte annat så för att kunna se ovanför de framför. Aldrig nånsin din clown följde efter Förlorad värld och sedan var det Om sommaren med Lundells riffkryddade monolog. Den röjiga Om jag hade henne följde som sista låt innan extranumren och då hade vi i själva huvudsetet utöver redan nämnda låtar fått Den vassa eggen, Evangeline, Nästan ditt namn, Senare år, Danielas hus, Kapten Kidd och Ryggen fri. För att bara nämna några.En av kvällens bästa låtar tyckte jag faktiskt var (Oh la la) jag vill ha dej, det första extranumret. Den framfördes som det kändes med lite extra energi och glädje. Gott att leva kom också i första omgången extranummer och som enda extra extranummer kom alltså sedan den fantastiska Jag saknar dej innan bandet och Lundell tackade för sig efter väl uträttat arbete. Det här var nu den mest nordliga spelningen på turnén. Den i Beitostølen i Norge hade nog varit något lite längre norrut, men den har tydligen blivit inställd.För oss konsertbesökare i Dalhalla var det efter evenemanget bara att bege oss upp till den nu lite lätt leriga grusparkeringen och vi var i olika grad blöta. Jag var nöjd med att jag köpt plats så långt fram att jag klarade mig från vätan och ska ha det i åtanke vid eventuella framtida biljettköp i Dalhalla. Lundell har ju deklarerat att detta är sista sommarturnén, men det kan förstås finnas annat man vill se.Det visste jag inte där vid Dalhalla, men nu har jag förstått att både spelningarna i Falkenberg och Beitostølen är inställda. På det viset var det i och med Dalhalla halvtid i turnén: åtta konserter avklarade, åtta kvar. Någon längre paus var det dock inte i halvtid för redan 19 timmar efter att konserten i Dalhalla var slut var det dags igen, i Norrköping. Om det i kommande inlägg. Och apropå halvtid och sådant kastade jag emellanåt under den här konserten ett öga på mobilen för att se hur det gick matchen i fotbolls-EM mellan de svenska damerna och de engelska. Hade det inte varit för konserten hade jag säkert försökt se matchen, men nu såg jag att det snart stod 0-1, sedan 0-2, 0-3 och 0-4 så det gjorde kanske inte så mycket att jag missade den.