Vid sjön

I sportens värld brukar man ibland prata om ”den moraliska finalen” och det kan då kanske handla om att Spanien och Italien gjort bäst ifrån sig i ett mästerskap i fotboll, men att de sedan möts redan i semifinal eller kanske kvartsfinal. Eller kanske Djokovic och Federer på samma sätt i tennis. De kanske har spelat mest övertygande i en Grand Slam-turnering, men har hamnat på samma halva och möts redan i semi eller kvarten. Om man omsätter det till Lundellturnén 2022, var det då den moraliska turnéavslutningen vi såg i Västerås kvällen innan den absolut sista spelningen som var i Lindesberg nästföljande dag? Är det sommarturné tänker man sig onekligen att det ska vara utomhuskonserter och denna i Västerås var den sista av det slaget, i Lindesberg var det inomhus. Om det nu blir som Lundell sagt att denna sommarturné i år var den sista – sista sommarturnén alltså, inte sista turnén – var detta hur som helst i så fall sista gången vi såg honom utomhus. Kanske. Det får visa sig. Var det nu så kan jag fullt ut köpa att han valde att avsluta spelningen i Västerås med Öppna landskap. Det kändes passande där och då, medan fullmånen mycket vackert jobbade sig upp på himlen snett ut till höger från publiken sett. Lundell såg månen och kommenterade med att det blir kräftskiva. Ja, det är ju den tiden på året. Kanske beror det lite på var i landet man bor, men det är nog på de flesta håll svårt att klaga över att det varit en dålig sommar. Den här fredagen i Västerås var inget undantag. Högtrycket höll i sig och områdena vid Mälaren lockade solbadande, glassätande, flanörer, picknickare och så där i kvällningen oss som ville se Lundell med band ännu en gång. Ja, jag skulle tro att de flesta i publiken sett honom tidigare. Det har i alla fall givits många chanser genom åren. Det har varit ett flitigt turnerande. Sakta men säkert går det väl mot slutet av det och kanske att det här alltså var den sista sommarturnén vi nu höll på att avsluta, vi i publiken och de uppe på scenen. Folkparken vid Mälaren har man döpt spelplatsen till där i Västerås och det är ett vackert namn, tycker jag. Gräsytan fanns också mycket riktigt alldeles i närheten av en del av denna Sveriges tredje största sjö. Det fanns restauranger helt nära och det var nära till centrum. En väl vald plats för konserter av den här storleken. När jag var förbi och tittade dagen innan var det fullt med stolar mellan scenen och mixerbordet och det förvånade, men de var väl bara kvar sedan något tidigare evenemang för när det var dags för Lundell var dessa stolar undanflyttade till en mer bakre region på området. Det var inte helt fel tänkt att låta dem vara kvar. Den som ville sitta och se konserten eller bara vila benen en stund kunde göra det, då med lite distans fram till scenen men ändå närvaro. Det har varit lite olika upplägg på setlistorna under sommaren och det är trevligt att man inte vet exakt vad man ska få. Denna kväll inleddes det med tyngd med Omaha och efter det kom Tillsammans vi två och Ut ikväll från den där fyralåtarsplattan som också innehöll Jolly Roger och Stenkusten och som kom för drygt 20 år sedan. Han hade gärna fått köra de två sistnämnda låtarna också, men så blev det inte. Istället rullade det på med ganska mycket samma låtar som vi hört mycket den här sommaren – och för den delen tidigare – och det tycks vara vissa låtar från enstaka plattor som Lundell själv tycker bäst om. Åtminstone är det just en del låtar som spelas betydligt oftare än andra. Danielas hus är en sådan låt. Bra sådan, men det finns så mycket annat från Det goda livet jag också skulle vilja höra. Ett bra flyt var det ändå i spelningen och det var förstås bra låtar rakt igenom (även om större variation kanske kunde önskas). I början av turnén spelades albumet Kär och galen rakt igenom eftersom det firar 40 år i år. Efter det har det blivit enstaka låtar från det och de har varierat. Den här kvällen fick vi fyra därifrån: Kär och galen, Aldrig nånsin din clown och När jag kysser havet i ett svep och sedan den redan nämnda Öppna landskap som absolut sista, som extra extranummer. Om jag hade henne, (Oh la la) jag vill ha dej och Gott att leva utgjorde första omgången extranummer innan dess. En trivsam kväll var det där i Västerås och som jag minns det var det en Lundell som var på gott humör. Dock kändes det som att han nog var lite turnétrött. Det var högt turnétempo mot slutet av turnén och det sliter väl på både den som fyller 73 i november och på andra. Det kunde kanske vara lagom med en spelning till nu och sedan får vi se vad som händer med framtida planer. Sista sommarspelningen utomhus alltså i hamn där i Västerås och sommarkvällen kunde inte ha varit finare.