Vingar

I natt körde jag hem från Göteborg efter en mycket bra spelning med Ulf Lundell och hans band där och en bit utanför Gislaved mötte jag en något annorlunda transport. Det var inte på något sätt välorganiserat, men jag såg att något plötsligt blockerade min väg en liten bit framåt. Det var gula saftblandare på biltak och en gubbe ute för att styra upp trafiken. Det borde ha varit något mer tydligt att det var av nöden tvunget att stanna, men nu var jag den enda bilisten där just då och jag såg att jag inte kunde komma vidare. Hade någon kommit i full karriär på bra väg där mitt i natten hade det dock kunnat sluta olyckligt. ”Gubben” som skulle styra upp trafiken hastade på fram till min bil sedan jag stannat och han berättade att det var två vingtransporter som skulle komma förbi från andra hållet. Sedan de passerat skulle jag kunna köra vidare. Någon varnande stoppsignal åt eventuella följande bilister fanns inte så nu var det liksom tydligen plötsligt på mitt ansvar att visa att jag stannat mitt på den enda vägbanan på en 2+1-väg. Jag höll koll i backspegeln efter eventuella uppdykande ljus från bilar bakifrån och om någon hade kommit tänkte jag att jag fick sätta på varningsblinkers och så fick jag hoppas att jag blev uppmärksammad så att förhoppningsvis ingen obevekligen körde in i baken på min bil i 140 knyck eller så. ”Vingtransport”? Vingresor – numera bara Ving – har man förstås hört talas om, men det här var något annat. Jo, på väg TILL Göteborg på eftermiddagen hade jag passerat två gigantiska vindkraftverksvingar som med sina skjutsfordon stod parkerade på vardera sidan av vägen någonstans. Jag förstod alltså att det var detta det handlade om med dessa ”vingtransporter”. Jag sade till den tillskyndande mannen som delgav mig direktiv om när det var OK att köra att jag sett transporterna/vingarna på väg åt andra hållet och jag frågade hur långa vingarna var. Hundra meter fick jag till svar innan det skyndades tillbaka till bilen och den körde vidare och lämnade mig åt mitt öde. Hundra meter! En del av dessa vindkraftverk som så kraftigt förfular landskapet överallt har alltså ett vingspann på sisådär 200 meter! Jag stör mig mer och mer på dessa vindkraftverk som står och är direkt osnygga uppe på berg, i öppna landskap, ute till havs o.s.v. Och inte mycket nytta gör de. Något lite energi alstrar de väl, men inte så det räcker. Jag fick nu vackert stå parkerad där jag stod mitt på singelvägbanan på 2+1-väg utan möjlighet att ta mig någonstans. I mycket sakta mak kom nu snart en hel bataljon med fordon av olika slag, alla med gula saftblandare som varning. Det var följebilar som fyllde olika funktioner och som bland annat varnade bakåt för den långsamma och synnerligen långa transporten. Mitt i det där följet kom då först en vinge framförd på två fordon i sakta mak, och sedan en till. Majestätiskt om man så vill, men det känns vansinnigt med detta fraktande av de stora vingarna. Det här var två av tre till ett vindkraftverk. Hur många sådana ska vi se innan miljöstollarna förstört folks verkliga miljö tillräckligt? 10 000? 100 000? Gånger tre vingar. Jag har inget emot miljövänliga alternativ, men det ska ju fungera om det ska vara någon mening med det. På något sätt alltså ändå majestätiskt med de där hundra meter långa vingarna som passerade. I jämförelse är Kaknästornet 155 meter högt och ett 110 meter häcklopp är ganska så på pricken 110 meter långt. 100 meter (mer eller mindre exakt det) är mycket. Var slutdestinationen för just de här vingarna var förtäljer inte historien, men jag kan tänka mig att det var en bra bit de skulle färdas innan de monteras upp någonstans på en sådan där modern väderkvarns kropp.  Vingarna med entourage av gula saftblandarbilar fortsatte sin färd genom landet i synnerligen sakta mak och jag kunde fortsätta min färd i något högre takt. Det var åtminstone en väl vald tidpunkt att köra på för det kom inte en enda bil bakom mig. En fråga återstår? Hur hittar man en fickparkering med 100 meter vinge bak på fordonet? ”Nu grabbar ser jag ett gatukök här borta. Ska vi svänga intill och ta en mosbricka?”. McDonald’s McDrive har heller inte anpassat sig till dessa nya ekipage. Och om det Gud förbjude skulle köras fel… hur vänder man runt på hundra meter vinge? Bilden i fråga har jag norpat från nätet. Jag tog inga egna. Bilden åskådliggör i alla fall lite hur det ser ut vid en sådan här transport. För den som inte sett det. Ännu.