Om att inte kunna somna och sova lugnt

Oroligt. Så skulle man kunna sammanfatta det de senaste nätterna.Det började natten till igår. Eller egentligen för några dagar sedan när jag helt plötsligt fick förhöjd vilopuls från ingenstans. Tänkte mig att det var en påverkan av att barnen är på semester utan oss. Natten till igår blir vidrig. Jag far som en väderkvarn i sängen, sover ytligt, drömmer konstigt, känner mig oerhört varm, torr i munnen och har hjärtklappning från helvetet. Kommer på mig själv med att andas snabbt. Går upp klockan 05 en stund och kan sedan somna lugnt igen ett par timmar. Aktiverar kroppen. För sånt hjälper ju. Försöker ge mig själv bra dagar, slappnar av, tröttar ut mig.  Varmt bad. Och sen sovdags. Och så är vi igång igen. Hjärnan som borde vara utslagen går på högvarv, hör allt, känner allt, registrerar allt. Varm. Kall. Orolig. Kan inte ligga bekvämt. Vänder och vrider. Drar ned täcke, drar upp täcke, armen under kudden, ligger åt andra hållet, men på rygg då? Inte det. Mage, sida, andra sidan, men vad faaaaan då?! Stoppar in hörlurar i öronen. Kan komma till ro. Stänger av dem. Börjar tydligen om igen? Hjärtat som slår hårt i bröstet. I med hörlurarna igen. Det får vara så. Sätt mig på paus. Vaknar av väckarklockan och är trött. Snoozar. Går upp. Koka kaffe, rasta hunden. Sätt på ett ansikte, ät frukost, åk till jobbet. Snöblandat regn och idag är det sjunde april!Idag är det sjunde april. Sjunde. April. 7/4. Och kanske kan jag inte sova i natt heller. Kanske kommer hjärtat slå för fort och hårt. Kanske kommer kudden vara för hård, täcket för varmt och sängen för mjuk även ikväll. Men idag är det sjunde april. Och då är det okej. För plötsligt förstår jag ångesten. Och den förstår mig. Och vi förstår varandra. Och vi håller varandra i handen. Det kommer gå över. I år igen. Brinn i helvetet jävla Akilov. Idag ler jag. För att du vill att jag inte ska.