Covid-19 corrupting -20
Jag har, liksom många andra, haft lite svårigheter att avgöra hur jag ska känna inför coronaviruset. Min reaktion har ändå varit rätt standard skulle jag påstå. Steg ett var nonchalans, och lite förströdda diskussioner här och där om hur uppblåst allt blir på grund av medierna. Men bara om någon annan förde det på tal, det var ju inget som ockuperade mina tankar. Det var också lite töntigt att överreagera, och det stod jag minsann över. Pfft, det är väl bara att skydda riskgrupperna. Men borde man köpa aktier nu då det är rea och allt? Steg två var typ förnekelse, kantat av irritation. Inte kan det väl vara sådär illa? Och tänk att man inte ens kan öppna sina sociala medier utan att fyllas till kanten av information om corona, memes och bilder av överfulla vagnar. Fucking people alltså. Stay calm and carry on bara. Steg tre var en våg av insikt, som jag ännu befinner mig mitt i. Själva sjukdomen och symtomen är väl för oss relativt unga och friska en bråkdel av hela corona-ekvationen. Jag kanske får det, eller så kanske jag inte får det, det spelar egentligen ingen roll. Oavsett råder det kris i världen. Oavsett hur lindriga eller svåra symtomen så påverkas marknaden, ekonomin och faktiskt mångas personliga ekonomi. Det blir inställda möten, förlorad inkomst, missade intagningsprov, och summan av allt har vi ingen aning om ännu. Hur långtgående följderna kommer bli. Hur samhället, företag och personer kommer studsa tillbaka. Och ja, jag är en av dem som skulle drabbas hårt av förlorad inkomst ifall karantän skulle bli ett faktum. Och vissa mindre och andra mer än mig. Det sista steget gav mig en smäll på fingrarna för de tidigare två. Det är väl helt självklart att folk postar om aktualiteter. Skulle det inte vara en överfull köpvagn skulle det vara en selfie eller ett snuvigt barn. Den enskilda individen har inte bombaderat, den bara reagerar å egna vägar, precis som den ska. Och klart som attan att vi ska prata om aktualiteter, bena ut dem och hålla varann informerade. Och nu har jag inte ens egentligen vidrört dem som corona drabbar hårdast. De som får lägga livet till för att de inte klarar av en sådan sjukdom. Svaga äldre, alla med grundsjukdomar som förvärrar symtomen, och faktiskt alla i överfulla flyktingläger utan möjlighet till personlig hygien. Om vi så tvingas stänga gränser, skolor, arbetsplatser och begränsa sociala evenemang i några veckor för att skydda dem så kommer det att vara värt det, för att bespara ett, tusen eller tiotusen liv. Och om man får säga det, så är det fina i den här kråksången att vi alla ställs på kanten. Alla ytligheter och världsligheter som vi tidigare betraktat som viktiga får vi chansen att syna och omvärdera. Det är inte längre han mot henne, jag mot dig, vi mot världen. Det är vi mot corona. Och det är väl onekligen lite vackert, mitt i allt det fula.