Home sweet home

Nu har jag varit i Sverige i tio dagar och det kändes så overkligt att komma hem. Att först ha varit på Gran Canaria i sex månader med massor av olika människor och levt självständigt till att komma hem till Sverige igen och flytta in i sitt flickrum. Det är en omställning. Men jag längtade hem och det var rätt beslut att åka hem till det som väntar på mig här. Det var fantastiskt att se de jag saknat här och att få pussa på min hund igen. Det var verkligen ett kärt återseende. Att åka iväg såhär som jag gjorde, det var det bästa beslut jag någonsin tagit. Jag behövde få upptäcka att jag kan stå på mina egna ben och att jag vågar göra nya saker. När jag gick på planet till Gran Canaria så hade jag först grinat inne på toaletten på flygplatsen och undrat minst femton gånger vad i hela friden jag höll på. Jag undrade varför jag lämnade min trygga bas och gav mig iväg såhär. Jag var rädd att jag inte skulle klara av jobbet och att jag inte skulle passa in. Det var tankar av ren panik. Men det var min dröm, det var min dröm att få komma iväg. Så mycket rester av min sjukdom satt kvar i väggarna hemma och jag behövde få en chans att lufta dem. Jag är mig själv evigt tacksam att jag tog chansen att åkte.  Jag är inte samma människa nu som jag var för sex månader sedan. Så mycket hos mig har förändrats och jag älskar det. Det är som om jag andas helt ny luft. Jag har verkligen växt i mig själv. Jag är inte rädd längre. Jag brukade vara rädd för att må dåligt för jag trodde att jag höll på att bli sjuk igen. Jag visste inte hur hårt jag kunde pressa mig själv utan att gå in i väggen igen. Jag kände inte mig själv, jag visste inte hur mycket jag faktiskt tål. Att åka till ett helt nytt land, ett helt nytt hem, ett helt nytt jobb och helt nya människor har förändrat mig. Jag var tvungen att starta om på noll där borta och det gjorde så att jag fick en chans till att utvecklas till den personen som jag faktiskt vill vara. Jag kunde åka dit och börja om från början och jag kunde äntligen inse på riktigt att mitt jobbiga bagage faktiskt inte är vem jag är idag. Det jag gick igenom när jag var sjuk formade mig positivt på många sätt, det fick mig att inse vad som är viktigt i livet. Men att åka iväg såhär formade mig positivt genom att visa att jag är min alldeles egna person, ingen kan någonsin ta det ifrån mig. Att flytta till ett annat land gjorde mig självständig på riktigt och att få jobba med ett sånt stort företag som Fritidsresor visade mig vad jag faktiskt klarar av. Jag är evigt tacksam till alla de fantastiska människorna från hela Europa som jag fick jobba och leva tillsammans med. De visade mig att jag blir omtyckt genom att vara mig själv och de fick mig att se det vackra i mig själv igen. De uppmuntrade mig till att älska mig själv. Något jag också lärde mig är att man kommer ingenstans genom att inte våga säga ifrån och stå för sin sak. Även när det är jobbigt och man bara vill fly så måste man stå upp för det man tror på. Man måste det för sin egen skull och för världens skull. För om inte jag står upp för det jag tror på, vem ska då göra det? Det är okej att säga nej, det är okej att säga ifrån. Man är ingen sämre människa för att man blir arg ibland, man har all rätt till att ryta i ibland. Man ska berätta om sina känslor, man ska släppa ut dem. Det är precis vad jag har gjort. Man ska berätta för människor när man är arg, ledsen, glad eller överlycklig. Låt dem veta det. Jag är så mycket starkare i mig själv nu. Jag känner att jag är färdig med att låta människor trampa på mig. Jag är den som bestämmer vad jag tar åt mig av och inte. När jag ser mig i spegeln nu så ser jag en vacker människa som gör så gott hon kan. Mer än så krävs inte! Den här resan var verkligen fantastisk. Det har såklart varit fruktansvärt tufft ibland men jag har kämpat mig igenom det. Allt har ju sina upp- och nedgångar. Det som känns mest sjukt nu är hur fort tiden faktiskt går. När jag fick jobbet så kändes väntan på att faktiskt få åka iväg evigt lång. Sen plötsligt satt jag på planet och var på väg och då kändes det som om det var en otroligt lång tid tills jag skulle åka hem igen. Nu sitter jag här och är hemma igen. Tiden är rätt skrämmande. Det låter klyschigt men det stämmer så väl att man måste ta vara på den och njuta av alla fina ögonblick som man får. Jag älskade Gran Canaria och jag mådde så bra där den större delen av tiden. Nu hoppas jag att jag kan få fortsätta må så bra här hemma och kämpa på med allt jag vill här. Så får vi se var universum tar mig next. Här kommer lite fler härliga bilder från Gran Canaria.