Wine, I need more wine

Jag har inte varit här på nästan hundra år känns det som. Tanken var nog att jag aldrig skulle skriva här igen? But well well, here I am. Jag har en livskris och då brukar jag ju hamna här. Tror det är en sån där existentiell kris. Var tvungen att googla det ordet och är inte hundra men det känns som rätt ord. Har väl känt att det är meningslöst att skriva här för ärligt, vem orkar ens läsa? Knappt jag! Dear lord, det flödar redan av negativitet. Alla som har lite mörker i själen, enjoy!  Jag har ständig ångest som ligger och trycker på och vill komma fram, stressmage och sömnlösa nätter på grund av en fråga. Det är ingen simpel fråga utan mitt livs svåraste fråga. Vad i helvete ska jag göra med mitt liv? Vad ska jag bli när jag blir stor? Sen inser jag ju att jag redan är stor, både i åldern och lite överviktig, och att jag fortfarande inte vet vad jag vill bli. Då kommer svetten framträngandes i pannan ni vet, för jag har inget svar på denna fråga.  Jag kan komma på tusen saker jag kan göra med mitt liv. Jag kan bli polis, journalist, förskolelärare, inredare osv osv men det är ingenting som får det att pirra i magen. Jag är ju ständigt ute efter det här pirret. Jag vill ha eld och lågor inombords. Jag vill vilja något så hårt att jag inte kan se något annat. Jag vill vilja det så mycket att jag inte kan se några hinder. Men det är allt jag ser, dessa förbannade hinder. Då menar jag inga små hinder som man kan kliva över. Jag ser hinder som är tio meter höga, täckta av blå helveteslågor och med tusen ormar kravlandes runtomkring. Ja jag gillar att överdramatisera.  Jag avundas er som vet vad ni vill bli och som är på väg ditåt. Jag avundas er som tagit tag i pluggandet och går i skolan igen. Jag är fortfarande skoltrött och ovetandes fyra år efter studenten. Ska man inte ha funderat ut snart vad man ska göra med livet? Vad är normalt? Jag hade ärligt så många planer men jag känner inte för någonting längre. Jag vill helst ligga i soffan i morgonrock med mina katter, dricka vin och lägga hela min sketna lön på heminredning.   Sen inser jag även hur MÅNGA projekt som jag startat. Jag har börjat skriva en bok säkert minst tio gånger, jag har tagit danslektioner, teaterlektioner, sånglektioner, gitarrlektioner, jag skulle lära mig fotografera osv osv. Jag har aldrig avslutat NÅGOT. Kan vi även prata om hur många gånger jag börjat träna och sen gjort det typ fem gånger för att sedan hamna på soffan igen? Alltså hahahahahaha det är så tragiskt!!! Jag har gjort allt halvdant. Det gör mig så frustrerad för det är inte den sortens människa jag vill vara. Jag vill inte vara någon som startar nya projekt hela tiden men aldrig avslutar dem. Jag vill inte bara vara halvbra på saker, jag vill vara riktigt duktig. Jag är i alla fall riktigt bra på att sova, äta, äta igen och internetshoppa. Om det vore något man kunde skryta om så skulle jag skryta jämt. Men det är ju tyvärr inte kunskaper som jag kommer bli framgångsrik på.  Så vad ska jag bli nu då när jag är stor? Jag har inte blivit mycket klokare av att klaga här. Kan jag bli professionell kattgosare? Kan jag bli en sängtestare som testar hur bra man sover i olika sängar? Kan jag bli en provsmakare som får testa nya maträtter? Min största dröm är att få jobba med media men så googlar jag och ser hur extremt svårt det är att få jobb i den branschen och då känner jag määääähh joooobbigt. Jag är verkligen lat och livrädd och hur långt kommer man på det?  Jag har extrem åldersångest. Okej jag fyller tjugotre och är ung och allt det där men jag hör bara hur klockorna tickar. Jag vill inte sitta här om tio år och fortfarande känna att jag är på en hållplats i livet där man bara funderar på vad man ska göra med sitt liv. Jag är även rädd för att ta ett beslut för snabbt, plugga i flera år och sen ångra mig. Tänk att stå där färdigutbildad och sen bara: Nej shit, det här vill inte jag jobba med. Tänk om jag då måste börja om och plugga igen?! Tänk om jag ångrar mig igen då och måste plugga en tredje gång?! Ja ni ser ju vilket skadat tankesätt jag har. Det är sjukt, jag är en sjuk människa.  Så snälla, hur hittar man motivationen? Hur kommer man på vad man är ägnad för? Hur gör man? Jag vet ju ingenting. Jag har verkligen noll koll. Jag har gjort sånna där test på nätet som ska tala om vad man passar att jobba med men det ger mig inget det heller. Jag är så äckligt rädd för att påbörja något nu för att jag är rädd för att misslyckas och då ha slösat min tid. Så ja, det är nice... Hur stor chans har man att vinna på lotto och bli rik? I need some wine.  Här får ni en bild på min dubbelhaka och det jag önskar att jag kunde äta varje dag. Måste typ gråta lite nu.