Förlossningsberättelse

Noa föds Känsliga eller förlossningsrädda - läs inte. Beräknad födelse den 4/5. Från vecka 31 låg bebisen med huvudet neråt. Hade förvärkar från vecka 33, kändes som mild mensvärk. Från vecka 37 började förvärkarna kännas mer och mer i ländryggen. En dag efter BF, alltså den 5/5 hade jag ett planerat besök hos min barnmorska. Vi bokade då in ett möte på specialistmödravården på USÖ pga. överburenhet. En vecka senare, den 12/5 undersöktes både jag och bebisen och allt såg bra ut med oss. Jag var öppen 1 cm och livmodertappen var medium mjuk enligt journalen. Denna undersökning gjorde jätte, jätteont. Tillsammans med läkaren kom vi fram till att avvakta igångsättning över helgen, detta var en torsdag, helst av allt ville jag det skulle starta av sig självt.Latensfasen  Dagen efter, alltså fredag den 13/5 vaknade jag klockan 04 av kraftigare förvärkar än vad jag tidigare haft. Gick på toa i samband med detta och upptäckte då att delar av slemproppen hade lossnat. Under förmiddagen fortsatte dem starkare värkarna och jag konstaterade då att det inte längre var förvärkar som jag känt de senaste veckorna då och då. Värkarna var oregelbundna men mer täta än tidigare veckor, slemproppen fortsätter att lossna under förmiddagen. Jag skickar sms till Jonathan klockan 08.00 och informerar. 50 minuter senare ringer han upp och säger: Jag kommer hem, mina kollegor tycker det. Jag själv tyckte det kändes onödigt dock, men kanske lite skönt såhär i efterhand att han var hemma när det blev värre om några timmar.  Aktiva fasen Klockan 12.30 blir värkarna påtagligt starkare och från klockan 13.30 blir värkarna regelbundna med 5 minuters mellanrum. Tog då två Alvedon och gick in i duschen (då jag hört det är det dem alltid säger när man ringer till förlossningen, hehe).Klockan 15.15 tar jag kontakt med förlossningen och förklarar läget, förutom dusch och Alvedon råder de mig till att stanna hemma så länge som möjligt, men att jag ska höra av mig igen om jag behöver komma in. Klockan 16.00 har jag antecknat att värkarna blir både starkare och tätare. Ny kontakt tas med förlossningen och jag säger att jag vill komma in då jag har så pass ont. Mina värkar kändes främst i ländryggen lite ner mot rumpan och benen, knappt ingenting i magen som jag hade förväntat mig.  Inne på förlossningen Inne på förlossningen klockan 18.00. Undersökning görs där de konstaterar att huvudet är fixerat i bäckeningången, livmoderhalsen är utplånad och modermunnen är öppen 4cm. Kändes skönt att vi fick stanna, för bilresan till Örebro var allt annat än kul, fick sitta i baksätet och kramphålla handtaget i taket vid varje värk. Vill prova TENS vid klockan 21, dock får personalen inte denna att fungera trots flera försök. Jag provar lustgas vilket jag mest mår illa av. Får då flashbacks från graviditeten och tar bort den ganska snabbt. Nattpersonalen kommer in vid cirka klockan 22. Jag blir erbjuden Morfin intramuskulärt vilket jag tackar ja till. Efter det hade jag 10 minuter mellan värkarna nästan hela natten, kunde alltså slumra lite emellan. Fick även TENS påkopplad vid klockan 02.30. Under natten gjordes inga undersökningar, varför förstod vi inte men enligt journalen pga. glesa värkar. Klockan 08.50 den 14/5 kommer dagpersonalen in och har då fått till sig att jag sovit under natten, vilket inte stämmer mer än några minuter då och då mellan värkarna. Klockan 09.45 undersöks jag och jag är då öppen 4-5cm, vilket känns riktigt drygt efter en lång natt med onda värkar. Jag önskar bättre smärtlindring och personalen förbereder för epidural och kontaktar narkosläkaren.  Epidural Nu är klockan 11.00 och narkosen har inte kommit ännu då de är upptagna på annat. De kommer klockan 11.50. Narkosen sticker mig vad jag vill minnas 3 gånger (plus lokalbedövning), samtidigt som jag har brutala värkar och måste sitta helt stilla…inte så lätt, det var skitjobbigt helt ärligt. Först läggs lokalbedövning, sen försöker hon komma in i spinalkanalen, de två första försöken känns obehagliga, som ilningar i ryggraden. Det var svårt för henne att hitta rätt, enligt journalen var det trångt att komma in mellan kotorna. Det sista sticket kändes ingenting mer än en kall känsla ner mot benen, denna bedövning fungerar och jag får vila ett tag (läs: äta pannkakor med glass och sylt). Nu är klockan 13.00 och en ny undersökning görs och det är ingen större skillnad mot föregående gång. Nu tar barnmorskan hål på fosterhinnorna för att få processen att gå framåt. Dem ser då att bebisen har bajsat i vattnet, de sätter en skalpelektrod på hans huvud för att hålla koll på hjärtljuden. Får denna tid en enorm klåda på kroppen, tydligen en reaktion man kan få av epiduralen, får ta tabletter mot klådan. Full effekt av EDA:n (epiduralen) vid ca klockan 13. Därefter vid 14-tiden börjar värkarna kännas mer och mer trots extradoser av smärtlindringen, har nu 1-2 värkar på 10 minuter. Narkosen kontaktas klockan 14.50 för bedömning av EDA:n, de är dock upptagna och kan inte komma ifrån. PCB, lustgas samt värkstimulerande dropp Personalen föreslår PCB (livmoderhalsbedövning) som jag tackar ja till. Orkar inte ha mer ont. Klockan är nu 17.10. Sprutorna i livmoderhalsen gör fruktansvärt ont, här känns det lite som ett övergrepp trots att jag är med på det. Först läggs lokalbedövning på båda sidor med spruta och sedan läggs själva livmoderhalsbedövningen. Jag kan efter detta inte kissa och får hjälp att tappa ut urinen (detta görs sedan x fler under resterande tiden av förlossningen).En ny undersökning görs när smärtlindringen är lagd, denna visar att jag är öppen 7cm. Smärtlindringen hjälper bra och jag får vila ca. 1,5 timme, äter pannkakor igen. Klockan 19.00 undersöks jag igen men ingen förändring har skett. Nu börjar smärtlindringen gå ur kroppen (den håller max 2h) och en ny PCB-dos läggs.  Direkt efter att den är lagd kopplar barnmorskan på värkstimulerande dropp för att mina värkar ska bli mer kraftfulla pga. långsamt förlopp hittills. Efter ett tag märker jag dock att smärtlindringen endast har tagit på ena sidan, jag får alltså fullt utvecklade värkar på en av sidorna och det är väldigt svårt att slappna av. Tar sedan lustgas när andra dosen är helt ur kroppen.  Vid klockan 19.40 tas min temp och jag har 37,7 grader, får Alvedon. Klockan 21.20 är bebisens hjärtljud förhöjda under en längre tid och jag får därför ett vätskedropp (pga. förhöjd temp), efter 30 minuter är hans hjärtfrekvens åter normal. Nu är klockan 22.00 och det värkstimulerande droppet ökas på, jag får här nöja mig med lustgas som smärtlindring. Jag tycker inte det tar bort smärtan men hjälper mig att andas bättre (Jonathan som berättat i efterhand om andningen). Jag pinar mig igenom värkarna helt enkelt. Undersökningen visar nu att jag är öppen 10cm.  Nedträngningsfasen Nu börjar fasen när bebisen ska trängas neråt i kanalen. Klockan 00.20 är jag påtagligt trött på smärtan enligt journalen, endast värkar i rygg och rumpa, kändes typ som att analen krampade konstant. Undersökningen visar nu att det inte hänt något mer, det är lite kant kvar i livmoderhalsöppningen och droppet höjs ännu mer för att snabba på förloppet. Har alltså ingen smärtlindring nu mer än lustgasen.  Klockan är nu 01.07 och droppet höjs ännu mer trots att jag har 5 värkar på 10 minuter. Detta pga. att bebisens huvud sjunker lite för långsamt neråt i kanalen.  Krystningsfasen Vid klockan 01.20 börjar jag känna att jag vill trycka på och ligger på vänster sida när jag krystar. När klockan börjar närma sig 02.00 sjunker bebisens hjärtljud vid varje värk. Personalen flyttar mig därför från sidoläge till ryggläge, utan förbättring enligt journalen men Jonathan säger att den blev bättre (barnmorskestudenten var kanske stressad vid anteckning).  PDB (bäckenbottenbedövning) läggs i samband med detta. Denna bedövning är ingenting jag eller Jonathan uppfattar ges utan fick reda på det i samband med att vi läste journalen. Enligt 1177 läggs denna typ av bedövning om förlossningen behöver avslutas med sugklocka. Krystvärkarna får ner bebisen något i kanalen men fastnar precis på slutet och läkaren använder tillslut sugklocka. Klockan 02.09 påbörjas dragningar med sugklocka, läkaren försöker 8 gånger men bebisen kommer inte ut. Klockan släpper 3 gånger, en av gångerna tittar jag upp och läkaren är full i blod i hela ansiktet, stackarn. Klockan blir 02.27 och det tas beslut om akut kejsarsnitt och jag förbereds inför detta. Får antibiotika, kateter, dropp och Bricanyl, det sistnämnda för att upphäva krystvärkarna. Krystvärkarna upphörde men jag hade kvar starka värkar medan de körde mig till operation och under förberedelserna på opsalen, vilket var sjukt jobbigt, nu var jag helt slut. Kejsarsnitt  Började operera klockan 03.14 och avslutades klockan 04.48. Personalen försökte sätta en ny epidural inför operationen. Det var två narkosläkare som stack mig i ryggen, sammanlagt försökte de 5 gånger men misslyckades. De beslutade då att jag skulle sövas istället. Samtidigt var det narkospersonal som försökte sätta en ny infart i armen, den förra läckte. Dem stack säkerligen 4-5 gånger innan de lyckades få in en i ett litet, litet blodkärl (som sedan blev inflammerat av de starka läkemedlen som gavs). Under operation satte dem även en större infart i överarmen med hjälp av ultraljud. Enligt journalen blödde jag ca 750 ml sammanlagt. En gyn-undersökning görs under operationen då jag tydligen blödde en del i samband med att de använde sugklocka, man ser då att det blivit en lång ytlig bristning som behöver sys, därav den långa operationstiden enligt journalen.  Efteråt  Vår pojke Noa föds den 15/5 klockan 03.18. Enligt pappa Jonathan var han blå när han föddes men fick snabbt hjälp av personalen och återhämtade sig. Han behövde hjälp med andningen och hade CPAP i ca. 6 timmar på neonatalavdelningen. Jag och Jonathan fick sova flera timmar eftersom vi låg back med sömn en hel del. Jag var både chockad och ledsen när jag vaknade ur narkosen, jag förstod inte vad som hade hänt och kände mig väldigt besviken. Personalen förklarade att Noa låg med ansiktsbjudning, vilket innebär med ansiktet upp mot taket (när mamman, i det här fallet jag ligger med ryggen mot golvet). Huvudet har då inte lika lätt att glida ut, i Noas fall var huvudet vinklat lite och fastnade i kanten vilket hindrade huvudet att komma ut. När jag fick det förklarat kändes allt mycket bättre och jag förstod att kroppen ändå hade gjort allt den kunde. Jag återhämtade mig ändå bra men såklart hade jag väldigt ont i snittet dygnen efter. Jag fick järndropp då mitt blodvärde var aningen lågt och jag var lite yr. Dygnen efter snittet var dem tvungna att trycka på magen för att säkerställa att det inte fanns blod i magen ståendes, detta var typ den värsta smärtan av allt skulle jag säga, usch! Vi åkte hem 2,5 dygn senare.   Sammanfattningsvis var det en riktigt långdragen förlossning, minst sagt. Från första oregelbundna värk till att Noa föddes hade det gått ca 47,5 timmar. Men det värsta av allt var nog att jag inte var ordentligt smärtlindrand mer än ca 2,5 timmar…. Bild från bedömningen på specialistmödravården dagen innan allt startade.  Inne på förlossningen.  Slitna nyblivna föräldrar.  Käkar glass (var så gott) som min kompis Frida skickade presentkort på när vi låg på BB. Jag hade sjukt ont i tänderna flera dygn efter, troligen pga. sövningen. Så allt godis vi hade med gjorde ont att tugga, därför var glassen extra god. I andra armen har jag järndropp som pågår.