It Starts Here och Eurovision

Hej på er! Idag sitter jag åter nergosad i en stol på Linnés studietorg och försöker få lite skolarbete gjort. Har så himla svårt att hitta motivationen till att göra det där allra sista på terminen nu så att det är helt galet. Känner mig väldigt mycket så här:  Är trött på att plugga nu känner jag, vill börja jobba. Men snart kommer sommaren och sedan praktikperiod direkt när sommaren tar slut och det känns som en välbehövlig och bra paus. Men det var inte det jag tänkte skriva om idag! Utan jag vill spola tillbaka tiden lite, en vecka för att vara exakt. Förra måndagen vid den här tiden vandrade jag nämligen runt i solskenet Kungsträdgården i Stockholm. Jag, mamma och Anneli (som båda jobbar på Intersports huvudkontor) flög till Stockholm på morgonen. De skulle jobba lite under dagen och jag blev ledig till strax efter lunch. Så jag vandrade runt i stan och åt sedan lunch med Ewa. Så himla mysigt att få ses och ta igen sen hon flyttade hem igen. Vädret var ju dessutom helt gudomligt! Gick runt och bara njöt av staden och solen. Sen resten av dagen och kvällen var jag på Intersport på Drottninggatan och hjälpte till på deras event IT STARTS HERE. Superroligt var det! Jag hann bara knäppa av en bild för det kom så himla mycket folk, vilket var kul. Precis innan det hela skulle börja hade jag gått för att hämta något och när jag kom upp till entrén igen var det en lång kö till där man skulle pricka av sig och få sin goodiebag! Det var bara att sätta igång haha. Eventet bestod av lite olika föreläsningar och ett träningspass och jag fick lyssnat lite med ett halvt öra på slutet.  När vi hade packat ner allt och städat tog vi en taxi till Globen och gick på Eurovision! Haha, det var så random, och inget vi hade planerat göra från början. Vi fick ett par biljetter av någon jag inte ens vet vem det var. Och svettiga och trötta efter dagen hamnade vi plötsligt i Vip-logen på eurovisions genrep. What. Man kan ju lugnt säga att Stockholm visade upp sin bästa sida för mig.  Dagen efter åkte vi och höll samma event på en Intersportbutik i Malmö. Där var det lite mindre människor, och jag fick tid att lyssna på en av föreläsningarna, nämligen av Sharhzad.  (http://shahrzad.nu/) Hon föreläser om hur hon hastigt blev sjuk i en blodförgiftning och blev tvungen att amputera bort båda sina fötter och underben. För att hitta ett mål och mening med livet anmäldes hon till Stockholm Triatlon. Och genomförde det. Både grät och skrattade till berättelserna denna fantastiska kvinna berättade. Får ni chansen att lyssna på henne någon gång så gör det! rekomenderar det av hela mitt hjärta. Fick även tid att lyssna på henne under sista eventet på onsdagen i Göteborg, grät och skrattade lika mycket då. Har verkligen tagit med mig att allt är möjligt från henne och vi är alla superhjältar; vi klara mer än vi tror. Så nu med det i bakhuvudet ska jag skriva klart denna förbannade rapport jag egentligen inte har motivation till att göra. Det känns ju liksom betydligt lättare än att springa ett triatlon utan några fötter... Uppdatering: Jag hittade gruppbilden vi tog i Stockholm efter första dagen! På Sofie Lanttos blogg. (http://lanttolife.se/) Hon föreläste också, på alla tre eventen, men jag missade tyvärr henne alla tre dagarna eftersom hon föreläste först och jag stod och tog emot alla som kom då. Efter att jag hade hört Shahrzads föreläsning andra och sista gången frågade mamma om jag inte skulle fråga om jag kunde få ta en bild med henne, men jag fegade ur och kände mig töntig haha. Men se här! Där står jag ju, uppe till höger! Visserligen med en konstigt böjd arm och stelt leende, men inklämmd mellan BÅDE Shahrzad och Sofie, haha.