En mörk dag som blev ljus

Man skall nog inte skriva i sin blogg när man är nedstämd. Det har varit så mörka dagar på min gata och två av mina närmast grannar har för alltid försvunnit.Först min kära granne Iris och så hennes bror Thorsten. Då kan man undra hur fort kan en människa försvinna. Torsten pch jag var ju arbetskamrater i många år först på brukskontoret och senare på ritkontoret. Och jag saknar dem båda två jag var så van att de alltid fanns här.Jag kunde alltid se dem ifrån mitt fönster när de satt vid sina bord och löste korsord. Och just idag skulle min kära Karl-Axel fyllt år. Men så hände något plötsligt min telefon ringde och min väninna Monica frågade om hon fick komma och dricka kaffe hos mej kl 15.00? Och dagen blev plötsligt ljusare och hon var så välkommen både hon och hunden. Och så ringer det på dörren och där står sjuksköterskan och det blev en glad pratstund med henne. Och hon hade med en semla från konditoriet i Odensbacken som de bjöd på. Ja tänk vad allt kan hända på en onsdag och allt blir litet ljusare och man glömmer allt det mörka.