Min sons födelsedag

Idag går mina tankar tillbaka i tiden och till den lyckliga dagen när jag födde min son. På den tiden fick papperna inte var med utan de fick vända vid dörren till förlossningen. Barnmorskan som tog hand om mej var en riktig sträng person (och hade tydligen inte fött barn själv) och jag minns att jag tänkte aldrig mer några barn. Men efter svåra timmar kl 06.32 födde det en pojke. Dagen efter kom min man och hälsade på men då var jag hes i halsen så vi fick skriva till varann och då skrev jag till honom "Säg till att Du får se pojken" då skrev han tillbaka "Det törs jag inte". Så han fick åka från sjukhuset utan att se sin son.På den tiden fanns ju inte barnen hos sin mamma utan de var i en särskild barnsal och hämtades  bara till mamman när de skulle matas. Och sedan fick ju mamman ligga några dagar till sängs och jag minns att det kom en sjukgymnast så man fick göra några övningar.När man sedan kom hem så var det distriktsköterskan som skulle kolla upp att man kunde sköta sitt barn. Barnet skulle bara äta på bestämda tider och så skulle de öka i vikt efter en tabell.Och jag minns att min son fick skrika många gånger men jag jag vågade inte mata honom förrän tiden var inne. Men så ingrep min mamma och då blev det annan ordning. Detta var ju år 1954 så tänk vad det har blivit ändring och det är nog till det bättre. Men slutet på det jag skrivit om blev kanske litet roligt. För när vi flyttade till Örebro 1970 och jag började på USÖ som klinikassistent blev jag uppbjuden till förlossningen för "min barnmorska" skulle gå i pension. Så då fick hon reda på att hon varit med när min son föddes och hur sträng hon varit och hur rädd jag varit.Ja så var det på den tiden men det är många år sen och allt har ju blivit till det bättre.2