Ont i knät.

Efter att ha spenderat helgen uppe i rättvik med både rattande av finbilar och med intag av diverse alkoholhaltiga drycker så började jag på att känna mig rätt stressad av att inte ha tränat något, skulle därför göra slag i saken och ta en cykeltur under gårdagen.Det gick inte så bra. Efter ungefär två kilometer fick jag för mig att tvärstanna och glömde för första gången att klicka ur mina fötter från pedalerna, det resulterade såklart i en rejäl vurpa och jag slog i både axeln och knät på vänster sida. Först skrattade jag åt eländet men efter ungefär sex-sju kilometer så började det bränna i axeln och vänster knä såpass att jag blev tvungen att vända hemåt. Både generad och rätt förbannad trampade jag på i 30 km/h och fick ändå ihop 13 km.  Så idag tänkte jag ta en löprunda för att känna på knät lite. Första kilometern gjorde det otroligt ont, men när jag blev lite varmare i kroppen så gick det mycket lättare. Det blev en kortrunda på 2 km men sprang ändå 2 minuter snabbare än jag brukar, tror det landade på 9.4 km/h vilket är ett rejält lyft mot de 8 jag brukar springa på. Det brukar kännas så tungt att springa i vanliga fall tycker jag, som att jag springer och springer men att det aldrig ger utdelning med kondisen, idag var inget sådant pass. För en gångs skull kände jag mig pigg och stark och att jag orkade, som att det verkligen börjar ge utdelning att hålla igång. Nu blir jag ännu mer entusiastisk på att springa, jag vill fortsätta utmana mig själv!