Vasatrampet

Nu har jag varit hemskt dålig på att uppdatera på ett tag, det beror främst på att jag blev rejält förkyld i två veckor och inte kunde träna alls men dels också på tidsbrist.Jag lyckades bli fri från förkylning för ungefär en vecka sedan, med endast fem dagar kvar till vasatrampet, loppet närmade sig med skräckblandad förtjusning då jag inte visste riktigt i vilken form jag skulle vara i till lördagen. Under veckan plockade jag hem 40 km på räcern, vilket kändes alldeles för lite, men fortfarande bättre än ingenting.  Lördagen kom och vi packade in oss i bilen och for upp emot Mora, jag och faster Jessi. Det blåste rejäla stormbyar och nervositeten började göra sig rejält påmind. Vi kom ändå till start, jag på mitt första lopp och Jessi på sitt tredje. Vi släppte tätklungan direkt då det i princip hade varit självmord att försöka haka på och trots det fick jag en rejäl astmakänning efter bara några mil.Jag lyckades få i mig astmamedicin och tänkte att jag inte fick bryta, då jag aldrig skulle förlåtit mig själv.Det fortsatte att blåsa och bitvis kom sådana rejäla sidovindar att vi blev tvungna att hålla i oss rejält i cyklarna för att inte vingla ut i vägen eller trilla. Efter venjan (50 km) kände jag att jag började bli varm i benen och kunde ta i mer, men först efter Evertsberg (90 km) kunde vi få upp farten ordentligt och klarade av att snitta mellan 27km/h och 30km/h, men då låg vi redan såpass långt efter att vi bara cyklade för att komma i mål.Såhär i efterhand tänker jag att tiden kanske inte var den bästa, men utifrån våra (mina) förutsättningar så körde vi ett bra lopp. Jag började träna i april, tre månader efter Astrids förlossning och innan det hade jag varit sjukskriven och sängliggande pga graviditetskomplikationer. Dessutom har jag bara cyklat sen i Juni och med det i bakhuvudet så gjorde jag det bra. Självklart finns det många saker som kan förbättras inför nästa år och när det gäller konditionen så finns det en hel del att önska, men rom byggdes inte på en dag och lika så är det med min kropp. Nu väntar vila ännu en dag och sen snörar jag på mig springskorna för att förbereda mig så gott det går inför helgens springlopp i Borlänge.