beginning of the end or the end of the beginning

Jaså minsann min absolut första blogg, något jag aldrig skulle ha.. Men någon kanske får någon typ av motivation och jag kanske lockar till ett skratt eller två, så varför inte? Joråsåatte min älskade fru köpte en helt ny cresent nano, och ville naturligtvis att jag skulle ha en cykel. Men jag känner de att en dyr cykel vore dumt ifall jag skulle tröttna, så ut på blocket och hittar en 80-tals nishiki i Falun för 1500. Denna cykel var en dyr sak 1988 med stålram och vikt på endast 10.2kg, men 28 år och ett antal Vättern sätter ju sina spår.. fälgar som va skeva, styr tape som har släppt samt en sadel som rent ut sagt såg ut som om den mött en mangel... men vad gör det efter lite riktning på en cyckel verkstad och lite hemmapul med ny tejp, sadel och flaskhållare såg den gamle lättviktaren riktigt bra ut. Premiär turen skulle gå en fredag eftermiddag till Lindesnäs och tillbaka hem, en resa på ca 6mil. Min nervositet börjar bli ganska påtaglig innan start, tränat har jag gjort genom min barndom med kampsport och löpning ända fram tills för ca två år sen. Så att dra igång lite mjukt med 6mil cykling verkade ju inte som dom bästa av idéer. Sen har vi faktor nr2, skulle den gamle järnhästen hålla? Tanken på att börja gå hem i dessa spd skor lika naturliga för promenad som en Lamborghini i en simbassäng... Men jag och den gamle klarade det, mycket tack vare att vi är tre som cyklade och en annan faktor är att jag är en Tillman och enligt min ömma moder, det envisaste söder om polcirkeln. Mina ben brann och blev samtidigt gjorda av betong efter 5 mil, men hem det skulle jag, fan i mig! 6 mil och helt slut, samtidigt förälskad i cykeln och i cyklingen i sig själv. Två dagar efter tog jag en tur själv och det blev 3 mil, en vända till och från jobbet igår vart det 2.6 mil. Bästa genomsnitts farten har gått från 22 till 25.6km/h på en vecka. Orken är tillbaka och jag pressar mig till det yttersta, det har jag ifs alltid gjort men jag kan inte minnas att det varit så kul.