Hur det känns att övertänka.

Nu kanske ni är trötta på att sitta o läsa om mitt mående och mina diagnoser, men det struntar jag fullständigt i. För det är DITT egna val att läsa detta. Så om du inte orkar sitta o läsa om mitt tjat om mina diagnoser så behöver du absolut inte läsa! :) För eftersom att detta är såpass nytt för mig så är et att prata och skriva om det ett sätt för mig att bearbeta och smälta detta.   Nog om det, jag hade idag tänkt att skriva om att "övertänka". Alltså att tänka alldeles för mycket.  Jag med ADD gör det, såklart så finns det "vanliga"människor som gör det också, men jag gör det HELA TIDEN. Det är speciellt jobbigt när man är i en relation för att man överanalyserar ALLT som min partner säger. Men även vad mina vänner och bekanta säger, såklart. När jag är tillsammans med någon så är det faktiskt oftast jag som skapar onödigt tjafs som JAG har överanalyserat eller övertänkt, vi kan ta ett exempel: Jag och Vicktor pratar om någonting och han säger "OM vi skulle göra slut, nu säger jag bara OM och inte att det ska hända...." och ÄVEN fast att jag hör och vet att han säger OM och att det INTE ska hända, utan att det var ett exempel, så sitter det som två Felicia i mitt huvud och säger: "Han kommer att göra slut med dig, varför skulle han annars säga så?" och den andra säger "Han tog det som ett exempel pga av ert samtalsämne. Ta det lungt, det är ingen fara. Han älskar dig"  ( och ta inte detta nu som om att jag är två olika personer)Men den lite negativare Felicia i mitt huvud verkar alltid vinna och stressar upp/oroar mig allt mer. Jag triggar alltså upp mig själv,utan att kunna kontrollera det. Detta  var bara ett konkret exempel på hur det kan vara och jag ska erkänna att detta händer VARJE DAG, inte bara med Vicktor utan även med alla runt omkring mig. Jag kan alltså väldigt lätt tolka saker fel och sedan spinna vidare på det i mitt huvud, det är ALLTID något jag sitter och överanalyserar. Folk som jag berättar detta för brukar oftast säga "Sluta och tänkt då. Tänk positivt. Sluta överanalysera allt." Men jag kan inte sluta att övertänka. Eller tänka överlag snarare. Tror ni liksom inte att jag har försökt att tygla min tankar till ett positivare och mindre orotriggande sätt? Jag har försökt med det i hela mitt liv och jag är så otroligt trött på att överanalysera ALLT, 24 /7. Så därför så kan det vara bra att ibland tänka på HUR man säger någonting till mig, typ som det exemplet jag tog upp, att jag kanske tar det Vicktor sa fel. (Nu var det bara ett exempel, SOM SAGT) så säger inte att Vicktor inte förstår, för det gör han! Han är ibland övertydlig med mig, vilket är jättebra att han är. Så han gör allt rätt gällande det, min finaste, bästa pojkvän! Och så måste jag ju själv lära mig att inte ta allt seriöst och inte övertänka. Jag var ju i tisdags som jag för första gången jag var på vuxenpsyk och nu var det mest information och frågor, ska dit den 10 april igen för att få lite mer frågor och typ prata om hur jag vill gå vidare osv. Jag vill ju absolut få prata med en psykolog eller liknande för att reda ut en massa med mitt huvud och försöka att lära känna mig på djupet, speciellt så vill jag lära mig att kontrollera mina tankar! Men det kommer att lösa sig hur som helst, jag har bra stöd från både, pojkvän, kompisar och familj :) Nu fick jag skriva av mig lite, tack för att ni läste, OM ni läste, babes! Puss <3