- Vad lycka är för mig.

”Vad gör du riktigt lycklig” löd frågan.  Min hjärna börjar direkt ifrågasätta frågan, riktigt lycklig? Varför inte bara skriva lycklig?Man blir inte lagomt lycklig? Man blir lycklig. Hela ordet är en känsla. Det är irriterande att ha en hjärna som alltid måste tänka större, som alltid måste gå in djupare på djupet istället för att bara svara ”min familj”. Min familj är det som gör mig lyckligast. Men för mig är lycka lyckorus. Man är inte lycklig konstant enbart för att man har en familj? Isåfall hade ingen mått dåligt, hänger ni med?  Det är alla små vardagssaker som ger mig lyckorus. Jag vet att det finns människor som strävar efter att vara just lyckliga. Men lycklig är ingen konstant känsla. Det finns ingen som är lycklig jämt.  Lycka är lyckorus.Har jag fel? Ingen aning, ingen kan egentligen heller bestämma vad som är rätt eller fel. Min åsikt är bara min. Och man behöver inte hålla med mig.  Några lyckorus jag kan få under dagen är tex, när min man ger mig en puss när jag står och lagar mat eller bara sitter i soffan. När jag får pussa mina barn godnatt efter en dag, även om den varit kass eller om den varit superbra. När jag får dricka en nocco efter att ha druckit powerking i flera dagar. När något är lite extra kul och man skrattar så man får ont i magen. När jag når ett av mina personliga mål. När någon säger något bra om mig. När någon öppet visar att ”henne känner jag och det gör mig stolt”. När barnen får egna lyckorus. Jag vet inte. Men det är ingen idé att sträva efter att bli lycklig, men kanske man kan sträva efter att öppna upp sin hjärna och inse att det är de små sakerna i vardagen som kan ge lyckorus. Jag kopplar mina lyckorus till pirret jag får i magen av det som gör mig lite extra glad. Och det är otroligt många saker som gör mig lite extra glad & det är omöjligt för mig att ens kunna nämna hälften. Men lycka är inte konstant. Precis som vilken annan känsla som helst.