Sommar sommar

Att ta steget och må bra i sig själv har ju inte varit enkel. Men satan vad gött det är när man börjar tänka - vafan, livet är för kort för att grubbla. Allt löser sig tillslut.Jobbat som tusan i tre veckor, och nu börjar kroppen säga ifrån. Så nu blir de lite ledigt innan man börjar på sommarschemat. Natt hela sommaren, kommer bli asnice ^^ Speciellt när man får mkt ledig tid med trollis. Förhoppningsvis så kommer de bli något pass i Säter med. Men annars får jag fokusera på att ta åt mig lite extra nu i sommar här på hemmaplan med. Bättre att jobba på nu så man kan chilla lite efter sommaren ^^  Sex and the city <3 Bibeln som räddat mig så många gånger. Alla jävla krossade hjärtan man haft. All skit man gått igenom, så har man slagit på denna så känns de så mkt bättre =) Ligger just nu ute i uterummet och lyssnar på regnet som faller ner ute. Luften är ÄNTLIGEN frisk och man kan andas igen. Har varit förjävligt i denna värme som varit. Jag funkar verkligen inte då! De blir för mkt för mig! Så nu trivs man iaf =)  De kommer en tid snart där alla bitar kommer falla på plats. En tid där stress inte finns, och det bara är harmoni. Varje dag är en jävla kamp, stressen inombords som äter upp en. Sömnen som är knapp och man försöker verkligen ha de där leendet påkopplat hela tiden. För jag vill inte att någon ska veta hur jag egentligen mår inombords. För om någon ser så blir de ju sant. Och man känner sig så utlämnad och naken. Personen som alla tror att jag är - du är ju alltid den där glada med ett leende på läpparna. Ja det är en fasad man kör med. För att ingen ska se hur trasig man egentligen är inombords. Och jag har aldrig riktigt läkt mina sår. Jag har aldrig bearbetat de trauman jag varit med om. Jag försökte gå till psykolog, men de blev att vi pratade mest om pappan till min dotter. Och absolut de hjälpte där och då. Och jag fick en helt annan förståelse för honom. Men mitt egentliga problem är MÄN. Jag har så otroligt svårt att lita på någon. Vänskap fungerar jättebra! Men relationer är jag fan sämst på. Jag hatar verkligen att känna mig kvävd i en relation. Och när jag väl faller för någon så faller jag ordentligt! Och de är också så jävla jobbigt. För jag hatar att känna så jävla starkt. För om de sedan går åt pipan så blir man så jävla trasig! Och nu orkar jag fan inte börja om igen.. Orkar inte känna mer. Orkar inte öppna upp mig för att sedan bli utlämnad igen. Hur går man vidare från något som man trodde var så bra, som visade sig senare att man bara blivit utnyttjad. Jag vet att jag är speciell som fan! En skytt som verkligen behöver sin frihet. För blir jag fast i relationen och man blir bunden så är de kört direkt! Och minsta lilla svartsjuka så drar jag! Jag vill ha en fri relation där man kan vara varandras bästa vänner och dra ut på äventyr <3 Någon gång så kanske! Nu ska ja leva i min frihet och njuta av varje dag <3