Något som sakta blir till något.
Livets lögner jag kan vara utan.Ärlighet har alltid varit vad som varit jag.Håller mig vaken tills natten blir till dag.Naken inlindad i ångest.För ingen är som du. Bortom allt som är fel vilar det perfekta.Det där direkta,som en hotande framtid av det defekta.Någonting jag aldrig ville ha.Hur finner man det som faktiskt är bra? Vill inte trösta mig i någon annan,det har aldrig varit rätt.Att försvinna in i någon annan verkar för andra vara så lätt.Som att minnen inte betyder någonting.Som allt och ingenting,vi är bara levande ting.Som alla andra,men just då var vi allting.Tiden gör precis vad tiden skall göra,lyssna förstå och höra.Läka något och sen förgöra,förstöra alla minnen av allt som var du.Allt som var jag,det är något magiskt med när natten blir till dag.Och vice versa.Som att byta ut sin bmw emot en merca. Aldrig riktigt likadant,men det är så det får vara.Jag saknar....men någon dag måste jag fara.Bara få vara,fri.