Grattis alla arbetsnarkomaner därute! Det är er dag idag!

Jag har kallats för arbetsnarkoman av väldigt många därute. Jag ser det som ett härligt lyxproblem i sig, eftersom det tyder på att jag kommer aldrig att behöva förlita mig på andra människor. Jag har alltid kört extra allt vare sig jag har jobbat, pluggat, festat eller helt enkelt bara gjort det "lilla extra" för någon. Okej, vissa människors behov har varit väldigt svåra att tillmötesgå, eftersom de tyvärr verkar ha haft en inbyggd "missnöjes-gen". Varför vet jag inte, och jag kommer nog aldrig få reda på varför heller. Men en sak är säker som den arbetsnarkoman jag är, så gör jag alltid det lilla extra för de människor som jag anser värdiga. "Moget eller så kallat "vuxet" beteende är det som alltid kommer att belönas av mig.En kvinna väl värd att inspireras av; Marlene Dietrich!Marlene Dietrich var en av de första tyska aktiserna i Hollywood att nå stor berömmelse. Du blir inte någon ikon om du inte är redo att arbeta hårt och göra "det lilla extra" för någon. Enligt en sanningsenlig anekdot så var ett fan så besatt av henne så att han stalkade henne, och sökte psykologisk hjälp för sin "besatthet". Men istället för att anmäla honom så ringde Marlene upp sin "stalker" och sade: -"Varför betalar du en psykolog 90 Dollar för värdelös terapi? Ge mig de där pengarna istället, så sjunger jag för dig en gång i veckan istället."  Detta tycker jag var ett utmärkt drag av Marlene Dietrich! Hon gjorde alltid det "lilla extra" för sina fans! Åh sidan levde hon alltid efter devisen: "Gamla preussare ger sig inte så lätt!"