Mitt bästa råd till alla er därute som känner er nere; "Lev i nuet!"

Jag vet att det säkert är många därute som lider av så kallad; "efter jul-ångest". Plötsligt är alla festligheter över, och livet känns emellertid lite "tomt". Jag vet, det är inte alltid lätt. Men en sak är säker. Man kan inte alltid styra vad som sker. Det mesta har varit sammanträffanden eller "slumpen" som har avgjort vart jag har hamnat. Vissa kallar det för "tur" andra kallar det för "ödet". Emellertid har turerna varit oväntade. Till exempel; "Det kom den där charmante gentlemannen som var för bra för att tacka "Nej!" till". Jag kan själv erkänna att jag har haft många stunder av tvivel. Det finns stunder då jag känt mig besviken på min omgivning på grund av att jag helt enkelt har känt mig "lurad". Det har känts som om att jag bara haft skyldigheter och inga rättigheter alls. Jag är en romantiker med höga ideal, och när dessa sviks så känner jag mig djupt förorättad. Jag kan säga att de gånger som efter det jag har känt mig sårad så har jag inte varit lätt att "tas med" efteråt. Jag kan vara väldigt långsint om man säger så. Känner jag mig sårad så kan jag lätt bli frostig och avståndstagande. Det känns som om folk medvetet verkar leta efter anledningar för att hänga ut mig i dålig dager. Bland dessa finns bland annat några tidigare klasskamrater från Annedalsskolan och Nordhemsskolan. Vissa på Vasaskolan kanske uttryckte sig lite "klumpigt" ibland, men där berodde det mest på att de inte kände mig så väl kanske. Förrutom det så verkade det som om majoriteten av dem aldrig varit förälskade. Deras partner verkade vara vald av bekvämlighets-skäl snarare än av kärlek. Jag kan erkänna att jag tar väldigt lång tid på mig innan jag faller för någon, men när jag väl faller så faller jag hårt. Frågor om förhållanden undanbedes vänligt men bestämt om de inte är menade från hjärtat. Jag ogillar att svara för andra nämligen eftersom att alla kommer att göra det som känns bäst för dem själva ändå i slutändan. Därför vill jag bara ge ett råd till alla er därute som "grubblar" över saker ni inte kan påverka: "Lev i nuet!" Framtiden kommer att ge er det ni vill ha ändå om inte på det ena så på det andra sättet. Jag kan erkänna att jag satt knappast i min sandlåda som femåring och sade att jag skulle bli tillsammans med en 28 år äldre jazzmusiker/optiker. Det var bara något som uppstod när han tittade mig i ögonen på dansgolvet år 2008 några år senare år 2017 tog romansen fart på allvar. Då var jag "fast"!