3. HELVETET JAG KALLADE KÄRLEK

Årets tredje bok. Helvetet jag kallade kärlek av Lena Bivner - en bok där någon blir räddad  - är nu läst. Mamma läste boken under julen och rekommenderade den åt mig. Nu förstår jag vad hon menade med att man stundvis blir irriterad på huvudpersonen, stundvis känner medlidande och stundvis inte riktigt vet vad man ska tänka."En självbiografisk roman om hur destruktiv kärlekens kraft kan vara, om att hamna i en tillvaro som blir till ett helvete och hur det går att hitta styrkan att ta sig därifrån.Lena Bivner beskriver sig själv som en stark person med en ordnad tillvaro och ett stort socialt umgänge. Ändå trillade hon dit. Det visar att i stort sätt vem som helst kan hamna i en förgörande relation.Lena Bivners debutroman är en uppriktig berättelse som bygger på erfarenheter från en drygt fem år lång relation där hon själv bröts ner bit för bit. En tillvaro som pendlade mellan ömhet och aggression, mellan värme och kyla och där ljuva smekningar snabbt blev till hat, hot och kontroll. En tillvaro där varje timme blev oförutsägbar", skriver Adlibrisom boken. Lena Bivner lämnar inte ute några detaljer. Hon är ärlig med hur hon valde mannen som psykiskt misshandlade henne framför sina egna barn. Hon berättar om hur hon tvingade med sin lilla som på en husvisning trots att han led av ett astmaanfall för att hon visste att mannen skulle bli vansinnig om de inte kom på visningen. Sådana gånger blir man nästan förbannad på henne som läsare. Jag erkänner att jag flera gånger tänkte "men herregud lämna honom nu redan", men samtidigt får hennes berättelse en att inse hur skadligt psykisk misshandel är. Mannen lyckades trycka ner henne så mycket att hon helt enkelt inte förstod hur galen hela situationen var. Stark, rörande och läsvärd berättelse.