VARM I HJÄRTAT

Det har varit dödstyst här ett gott tag. Så kommer det också fortsätta framöver, men efter att ni är så många som frågat, som visat att ni bryr er och som sagt att ni saknat inläggen så kan jag bara inte lämna närapå 10 år av skriverier utan att säga tack.  Det senaste halvåret har varit tufft för mitt lilla huvud. Då de egna tankarna och funderingarna åkt bergochdalbana så har jag helt enkelt inte orkat eller velat skriva något här. Dessutom har jag turen att få jobba med det jag verkligen älskar, alltså att skriva, och efter en lång arbetsdag lockar det mer att dricka ett glas vin med Sofie, gå på en promenad med Johanna, babbla ett långt samtal med mamma eller springa en skön runda runt staden.Men herre du helvete vad det har värmt att ni är så många som frågat om vad som hänt med bloggen. Plötsligt inser jag att det faktist finns många där ute som år efter år velat följa mitt liv i textform? Mitt?  För en tjej som alltför länge krigat med den egna självkänslan så gör det under att få höra sådant. TACKTACKTACK till alla er! (också ni som frågat mamma - hon har levererat vidare era frågor och mitt hjärta har bara blivit varmare och varmare)Just nu känner jag fortfarande inget sug efter att komma tillbaka hit, men vem vet vad som händer i livet. Kanske återvänder jag en dag och då hoppas jag innerligt att ni alla också vill göra detsamma. Så i det här skedet säger jag endast tack och hejdå. Kanske blir det ett "vi ses", kanske ett "ses snart" eller så stannar det vid "tack och hejdå". Ha det bäst allihopa - och TACK ännu en gång!