VI ÄR VISST ALLA LIKA UNDERLIGA

Här om dagen lyssnade jag på ett avsnitt av Morgonpasset i P3. I avsnittet snackade radioreportrarna om konstiga saker de gör. Bland annat nämndes att en av reportrarnas vänner älskar att dricka upp såsen som blir kvar i burken efter att man ätit upp sin pizzasallad. (en sak jag verkligen saknar från tiden i Sverige! Varför får man aldrig med en liten burk kålsallad då man beställer hem pizza i Finland??) Såsen består av en blandning olja och vinäger, så min första tanke var "fy f*n", hur konstiga är folk egentligen?". Men så insåg jag: jag är ju själv minst lika konstig. Bland det godaste jag vet är att sörpla i mig den där vätskan som ofta finns ovanpå kvargen/Skyr då du öppnar burken. Det gör riktigt ont i mig att se hur folk häller ut den eller blandar ner vätskan i kvargen. Eller att peta i öronen med tops. Jag kan riktigt känna ett sug efter att jag bara måste få göra det nu. Genast. Det är äckligt men samtidigt så jäkla skönt. En annan konstig grej jag gör är att jag ofta kan tänka "jag måste hinna göra det och det innan någon viss sak händer", exempelvis "jag måste hinna över vägen innan det blir rött, annars kommer min dag bli skit". Sedan om jag hinner över innan röd gubbe tänker jag "huh, vilken tur och vad kul med en bra dag framför". Hinner jag däremot inte över så är min tanke "Nämen skärp dig Sofia, varför skulle ett trafikljus avgöra hur din dag blir?". Ja men ni hör ju själva: det är inte konstigt att jag är en evig singel.  Men på något vis var det så roligt och skönt att höra radioreportrarna berätta om sina konstiga tankar och idéer. Dels fick man skratta åt vilka konstigheter folk sysslar med, dels och känna att man trots allt inte är så ensam med sina underligheter. Så därför ville jag nu dela med mig av några av mina konstigheter till er. och så lever jag i hoppet att ni är lika konstiga som jag och att även ni vågar dela med er av det i en liten kommentar.  Sörpla i dig din kvargvätska, peta dig i öronen och ha en fin helg!  I går var en asbra dag. Antagligen just för att jag hann över vägen innan spårvagnen kom.