BLOGGEN SOM GLÖMDES BORT

Oj vad saker som hänt sedan vi hördes i oktober. Vi började satsa ganska rejält på YouTube, bara för skojs skull. Nu har jag haft en hemsk period med min fibromyalgi och med oerhört mycket studier, så YouTube har lagts på is för tillfället. Jag har velat skriva här, men det glöms bort eller läggs till sidan. Hur kan man glömma bort och prioritera bort något som ändå varit en stor del av ens liv sedan 2010?  Det känns konstigt att jag en gång levde på att skriva här. Det var visserligen då jag gick i gymnasiet och hade ekonomisk hjälp av min mamma, men det var ändå en inkomst. Det känns så himla avlägset, det känns som om det var någon annans liv. Jag kämpar med konstant smärta. Jag har nya mediciner som inte fungerar fullt ut. Jag stressar sönder totalt då jag förra våren inte skötte mina studier och inte har kunnat få studiemedel sedan i maj. Den enda inkomsten jag har just nu är helgjobbet på nattklubben. Det finns inte tid till mer jobb om jag någonsin ska kunna komma ikapp i skolan. Jag avslutar en kurs i slutet av månaden. En avgörande kurs som gör att jag kan få studiemedel igen. Jag är stolt över mig själv, men det har varit och är oerhört tungt. Nu använder jag uppenbarligen den här bloggen till att skriva av mig. Det resulterar alltså i väldigt osammanhängande inlägg. Jag vet inte ens varför jag skriver här. Bloggen är ful sedan Devote ändrade i sina designmallar. Jag vill ha en sidomeny, min blogg var mycket mer personlig då. Jag kommer behålla mitt domännamn för evigt. Jag kommer alltid finnas på zoofie.se, oavsett om det kommer vara med den här bloggen eller om jag kommer dirigera om det till någon annan sida, det återstår att se!Jag kommer fortsätta använda det här för att ventilera ibland, men tack för att ni finns. Tack till min fantastiska familj som stöttar mig både ekonomiskt och i allt jag gör. Tack till min fantastiska sambo som gör allt för mig och är det bästa som någonsin hänt mig. Vi hörs.