Min förlossning. Del 1

Fredagen 24/1 kl 08:00:Jag vaknar och känner mig extra svullen och vätskefylld i kroppen, äter frukost men känner väldigt snabbt att jag måste spy, springer på toa och mår efter det lite bättre. Hela dagen känner jag mig inte på topp men timmarna går och det blir kväll.Fredagen 24/1 kl 18:00: Vi går till ICA för att köpa kvällsmat. Från ingenstans får jag världens sammandragning som inte vill avta, magen är hård som sten och står åt alla håll och kanter. Försöker gå från affären men det tar tid då den inte vill lägga sig och gå över. Väl hemma börjar jag känna mig orolig då sammandragningen nu har hållit i över 10 min. Ringer barnmorskan och hon ger mig tips och råd på hur jag ska göra. Efter ca. 30 min känns allt som vanligt igen och vi lagar mat, äter, jag tar en dusch och sen går jag och lägger mig strax efter kl 23:00. Lördagen 25/1 kl 00:15: Jag vaknar och behöver gå upp och kissa, påväg till toaletten känner jag att det droppar på golvet och vet inte om jag själv läcker kiss eller om det kanske faktiskt är vattnet som har gått. Tar på mig ett trosskydd för att se, går en sväng i lägenheten och jo, jag läcker fostervatten. Går in och väcker Felix sen ringer jag barnmorskan. Hon ger mig en tid kl 11:00 i Linköping samma morgon för att kolla vattenavgång och att jag ska ha koll på läckan så att den inte ändrar färg under natten och självklart höra av mig om jag skulle börja få riktigt ont. Lägger på luren och känner att det rinner till lite mer och inser snabbt att läckan har fått färg, en rosa ton. Ringer barnmorskan åter igen men en rosa ton var helt normalt, nu börjar jag känna en mer starkare mensvärk också men den är inte så farlig ännu ändå. Fick råd om att ta en värktablett och gå och lägga mig. Lördagen 25/1 kl 01:15: Kan inte sova, värkarna blir mer smärtsamma men jag kan ändå prata och röra mig vid varje. Börjar timea varje värk med en app och nu kommer dom var 10:e till var 7:e minut i lite ojämn takt. Efter bara nån timma har jag värkar ganska så regelbundet var 5:e minut men de är ändå inte så pass smärtsamma som jag hört och fått förstå att dom ska va, ringer ändå barnmorskan då min app säger att jag nog ska börja rulla mot förlossningen. Barnmorskan säger att man som förstföderska kan ha täta värkar i många timmar men jag kände att jag började bli orolig och eftersom vi har 7 mil till Linköping så ville jag åka mot svärmor och svärfar iaf för att vara närmare när det väl är dags för att åka in. Barnmorskan nämner då att de har fullt för tillfället inne på förlossningen i Linköping men att det finns plats för oss till morgonen så vi bestämde oss för att åka mot Linköping ändå och kanske få några timmars sömn hos svärmor och svärfar i Ekholmen. Lördagen 25/1 kl 03:20: Vi sätter oss i bilen och åker mot Linköping efter att ha sprungit upp och ner i trapporna ett par gånger efter att ha glömt både nycklar och värktabletter..värkarna är fortfarande täta men långt ifrån så starka som de ”ska” va. Lördagen 25/1 kl 03:40: Mina värkar börjar från ingenstans att bli starkare och Felix ber mig ringa barnmorskan igen för vi kanske ändå måste in och kolla läget innan morgonen är här. Barnmorskan ger klart besked om att det är fullt i Linköping så om vi vill komma in nu så måste vi åka mot Jönköping, vilket jag ville. Vi kör av i Mjölby (som vi tack och lov i detta läge inte hade åkt förbi) och vänder mot Jönköping. GPS:en visar 46 min och jag börjar få en inre stress då värkarna nu verkligen känns men jag försöker behålla lugnet och Felix andas tillsammans med mig vid varje värk. Ju närmre vi kommer Jönköping ju tätare och ondare blir varje värk. När vi har 15 min kvar har jag riktigt ont och värkarna är var 3:e min.Lördagen 25/1 kl 04:30:Vi rullar äntligen in på förlossningsparkeringen och jag känner ett inre lugn och en sån lättnad över att jag faktiskt lyssnade på min magkänsla och bestämde mig för att vi skulle åka in, en tacksamhet till att Felix fick mig att ringa barnmorskan innan Mjölby och att vi tog beslutet om att vända och åka mot Jönköping, annars vågar jag inte tänka på vad som kunde hänt.Fortsättning följer…