Lyckan i de första smultronen

Det är något visst med "de första". Lika exalterad som jag blir över blåbären i tidiga september och den första kramvänliga snöbollen en decembermorgon, blir jag över junis första smultron. Början på något nytt, till liv! Under midsommar helgen var jag och A ute och vandrade i Skåne. Äng över äng. Vi passerade grindar och stegar, mil. En paus för att fylla på med energi, Marabou Schweizernöt såklart, eller ta av och på jackan mellan regnskurarna. Bästa stället på jorden, att spatsera i naturen, i skogen, över ängarna. Tillbaka till "det första". I helgen hittade jag de första smultronen. Lyckan i det, lika lycklig då som när jag var 6 år och hittade dem. Ni vet de första smultronen som man bara måste äta? Även om halva sidan är vit. Smaken är söt blandat med syrligt. Nu är sommaren här. Lyckan i det.